r o l i g t

Här sitter jag, i randiga pyjamas byxor, en skabbig t-shirt och med stora rosa raggsockor i mina röda lackpumps. Jag lyssnar på Bob Dylan och försöker komma på undanflykter att inte städa mitt rum.

Detta är precis det ända jag kan komma på att skriva om och det är inte särksillt roligt. Kanske var bloggning ingenting för mig?

Skulle det bli lite roligare om jag tog dagens outfit bilder och lade upp? Troligen. Men jag vågar inte lägga upp bilder på mig själv som en freak i lackpumps.
Tänk om helt fel person får tag på den bilden. Kankse någon som har fetich för udda klädkreationer? Eller ännu värre;
Tänk om, när jag söker jobb om en tio år, då visar arbetsgivaren upp en bild på mig i mina hippiebyxor och partydojjor och frågar "Tror du verkligen att vi kan anställa folk som gör på det här viset?". 

Just därför tänker jag fortsätta min tråkiga blogg om ingenting. Tack för att ni lyssnade.

ikväll ska jag åka hem för första gången på flera dagar. det ska bli så otroligt skönt att sova i min säng.
har de senaste dagarna, med peters hjälp lyckats inhandla ett flertal påsar med kläder. detta är mer än jag någonsin köpt på samma vecka.

nu ska jag bli skjutsad på den stulna cykeln och ta den blå bussen hem. caio.

nu är jag hemma, lagom för att fira jul i kalla, vidriga Sverige.
Kan ju säga att jag fick tvinga mig själv att lämna hotellet, för en julafton i 25 gradigt solsken känns mycket bättre än detta.
Men men, man kan inte få allt.

För övrigt hade jag en underbar vecka. Inte för att Teneriffa är ett så kul ställe direkt, det bygger ju helt på turism. Vägarna hade inte ens namn eftersom det var lättare att gå på hotellens namn.
Men trots detta var det perfekt. En massa sol, bad och festande.

Kommer verkligen sakna det; värmen, ljuset och framför allt alla vältränade, brunbrända och tauterade killar. Att jag inte heller behövde betala en droppe alkohol själv på hela veckan var ju förstås också ett plus men dom historierna tänker jag inte skriva här.

Nu ska jag gå och fira jul i min bruna kropp och önska mig tillbaka till ett ett bättre ställe.
GOD JUL.

nu är klockan 10 i 4. När jag vakande av klockan imorse hade jag sovit runt 2 timmar och jag hade fortfarande tandkrämssamken kvar i munnen.
Att komma hem vid två på natten för avresa är så otroligt likt mig, men vad ska man göra? Jag spenderar hellre halva natten med goda vänner än att springa runt hemma som ett jävla vrak med resfeber.

Iallafall. Nu ska jag försöka få i mig lite frukost innan färden mot arlanda börjar för att sedan ta oss till Teneriffa.

Min mamma har blivit hurtig på gamla dar, hon spelar innebandy varje måndag med ett korpenlag från hennes arbetsplats. Hon har aldrig varit en hejar på sport direkt, men hon går flitigt och tränar en gång i veckan.

Men detta inlägg ska inte handla om hur duktig hon är. För en gång när någon hade trampat på bandybollen skulle en av hennes lagkamrater driva med henne. Han säger åt min lilla mamma att ta upp bollen och blåsa i något av de små hålen. För då kommer den ju att bli rund igen.
Självklart tar mamma upp bollen, för den till munnen och blåser allt vad hon kan i hopp om att bucklan ska vecklas ut.
Behöver jag säga att hela bandylaget höll på att dö av skratt?
Och behöver jag säga att jag och min familj ramlade av stolarna där hemma vid middagsbordet när hon berättade denna historia?

Allt detta skyller hon på sin hårfärg - blond. Men det jag vill förmedla med detta inlägg är inte hennes historia utan helt enkelt att inom en snar framtid kommer ni att få se mig lika blåst.
Så det är bara att börja klura ut en massa sätt att lura mig på.

Igår skulle jag, Jos, Jasmine och Kamilla på Taxi Taxi! i Norsborg. När vi väl kom fram till Norsborg så visade det sig att det inte fanns några skyltar över huvud taget. Det fanns inte en hint om vad gatorna hette eller vart de kunde tänkas ligga.
Men det är ju inte så farligt, man kan ju alltid fråga folk om vägen. Men icke!
Efter att vi frågat ungefär 4 personer och fått olika svar om vart Hallundavägen låg gav vi upp och tog saken i egna händer. Efter att ha irrat runt lite hittade vi någonting som liknade ett kulturhus. Där borde vi ju hitta spelningen. Men  icke!
Där var det folkdans för pensionärer med liveband. De hette Jannez eller något sådant och hade en egen turnébuss(!).

Så 40 minuter efter att spelningen skulle börjat åkte vi hem, otroligt ovärd resa. Men jag åkte hem till Jos och kollade mpå förhäxad och det var iallafall mysigt.

i flera nätter i rad har jag drömt konstiga drömmar. De har alla varit helt olika förutom en liten detalj, nämligen att samma person cirkulerat i alla drömmar. Personen är med i olika situationer varje gången men är alltid den samma, samma utseende, samma persolighet.

Det är inte någon jag träffat så jag förstår inte varför han återkommer om och om igen. Han ser ut som en blandning av Conor Oberst (Bright Eyes) och Nicholas Cage i filmen mångalen.  Så det är ju kanske inte så konstigt att jagi drömmarna är förälskad i honom.

Jag har hört att om man drömmer om samma person tre gånger i rad är han mannen i ens liv. Så jag tror stenhårt att jag kommer träffa honom inom en snar framtid och vi kommer leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar.

Eller ja, drömma kan man ju.

det är verkligen att gå till skolan imorn.
 vill inte.
det var ett dåligt inlägg men oviljan är det ända som fyller upp mitt huvud.

- och jag tänker fan heller inte få den heller.

Idag när jag precis hade åkt förbi Alvik, påväg till skolan, kände jag ett kraftigt illamående. Det var så illa att jag var nära att kräkas på tanten framför. Min första tanke var ju självklart
"åhhh neeeeeeeeej jag har fått vinterkräksjukan".

Med tanke på att Cathys syster har det vore det ju inte helt omöjligt att jag blivit smittad. Men som tur är så försvann det när jag kommit halvägs hem.
Nu mår jag bra och tur är väl det.

Min vän Erika har älgfobi. Jag har alltid tyckt att detta varit mycket komiskt.
Men idag fick jag redan på att en tant och hennes hund blivit svårt misshandlade av en galen älg som härjar vilt i stenhamra. överfallet skedde i en park ungefär 20 meter ifrån mitt hus.

Erikas älgfobi känns inte lika komisk längre.

idag har jag fått min bikini och den var riktigt snygg. brukar inte gilla postorder men dte kanske är underskattat?
by the way ligger jag på stranden i min nya bikini om lite drygt en vecka. MOHAH.

har även fortfarande kvar lyckokänslan från i tisdags. the hives är verkligen ett av de bästa banden jag sett.

har även en kent biljett bokad. hur kommer detta sig? jag gillar inte ens kent så mycket.

Idag är jag på så sjukt bra humör, jag förstår inte varför. Sådana dagar är underbara. Man går bara runt och kan omöjligt sluta le. Det pirrar i magen och man är pigg för en gångs skull.
Det är för dom dagarna jag lever. Sist var någon gång i sommras och jag känner verkligen  livet måste vara snällt ett tag nu. Jag förtjänar det.

Ikväll ska vi mysa och festa hemma hos Jonatan och jag ärså pepp på det. Jag älskar verkligen VRGarna och jag älskar att göra spontana grejer på vardagar. Att jag är ledig på fredag gör inte saken sämre heller.

Förband numero uno var Quit your dayjob.Ett grymt band men ingen ville se dom.
Förband numero dos var nått gubbrock-bugg-elvis band. Även det var ett grymt band men ingen ville se dom.

För anledningen till att vi var där var ju för att se The Hives. Det var trångt, varmt och mysigt hela tiden och alla vara blöta av svett. The Hives gjorde iallafall inte mig besviken, förutom att jag inte blev bjuden på efterfest.
Finns det någon förutom Pelle som kan vara narcissistisk på ett ödmjukt sätt?

Jag tycker att alla som inte sett Hives live borde göra det. Älskar ni dem inte innan lär ni garanterat gör det efteråt.

Idag sa en kompis lite spontant  "vad snygg du är idag."
Yeah right tänkte jag som kände mig sådär lagom fräsch efter att ha sminkat mig vid 4-tiden i morse, jobbat 6 timmar och vart i skolan en hel dag.

Påväg hem började jag fundera, jag har nog blivit snyggare. Eller iallafall är jag gladare.
Det känns som att mitt liv börjar stabiliseras igen. Jag tror att jag har kämpat för det, inget skulle nog blivit bättre om jag bara väntat. Jag har även insett att vissa saker inte går att förändra, men det gör inget för nu behöver jag inte vara rädd. Någon som hatar dig kommer hata allt du gör, oavsett hur bra det är.
För skönhet kommer faktiskt inifrån, iallafall till viss del.

Eller så är det bara så att killar gillar den slitna looken. Det är ju faktiskt aldrig så många som spanar in mig som när jag sitter bakis på tunnelbanan med mössan nerdragen över ögonen.

.

jag har en chokladkalender, det har inte du.






.

gårdagen var otroligt seg. och lång.
på kvällen var jag pepp på fest men istället satt jag, jos och jasmine hemma hos varja. vilket var mycket bättre.
dels för att jag behöver ta det lugnt, alkohol löser verkligen inga problem, egentligen är det nog ingen mening alls med att gömma sig.
och dels för att jag saknar verkligen det här med att bara sitta hemma hos någon och bara chilla. så som det var förut, för flera år sedan.
det är så himla mycket jag saknar just nu. jag vet inte om det är saknad efter något jag förlorat eller om det bara är en framtidsflykt. det är lättare att gömma sig i minnen än att verkligen gå vidare.
men det är nog en kombination. jag saknar folk, jag har förlorat mycket. samtidigt är jag livrädd för framtiden.

det värsta är att jag måste göra upp med dom gamla problemen innan jag kan fortsätta.
och vet ni vad? jag ska klara det.