r o l i g t

Har idag fått reda på att jag är allergisk mot kobolt.
Färgämnet i tatueringar.
Det suger eftersom jag vill göra fler.
Det suger eftersom jag troligen blev nickelallergiker eftersom jag gjorde tatueringar.

Det är iallafal fint att jag inte har värre problem.
Jag är ju snart klar med hela skolan.
12 år.

Jag har blivit sjuk och det är skönt med tanke på senaste tidens sömnvanor.
Vissa klarar ju att sova minimalt och kan festa flera dygn i rad utan att bli trötta, men jag tillhör inte den sortens människor. Jag behöver mina 9 timmar varje dygn för att orka vara glad och trevlig. punkt.

Sen att jag brukar få för mig att sömn är för bebisar är en helt annan sak.

Som i lördags efter att ha jobbat festvåning. stället för att åka hem och sova som vanliga personer drar jag iväg til, peter med några öl och sitter uppe till sex och snackar sex.

Hela detta år när jag varit myndig, alltså tillåten att köpa cigaretter, har kassapersonalen granskat mitt leg ingående. Det har vart otroligt skeptiska att denna lilla tjej faktiskt är arton år. Men så plötsligt skedde förändringen; plötsligt slutade de att legga mig helt och jag fattar inte varför.
Har jag plötsligt ändrat till ett mer moget utseende över en natt? Eller är det för att jag precis bytt till camels istället för lucky? Är det mognare att röka camel?

Har vart onykter varje kväll sen i tisdags. Jag måste lära mig att säga nej.

Just nu hänger jag på VRG där nästan alla mina goda vänner går. Det är sjukt här. Människorna är sjuka här.
Alla ser som tagna ut från en "dagens outfit" ur en modeblogg och alla kollar nedlåtande på tjejen med trasiga jeans, skabbig t-shirt och fettigt hår.
Jag måste börja klä upp mig om jag ska kunna fullfölja min plan om att stjäla lunch här varje dag, annars kommer jag sticka ut från mängden och bli upptäckt.
Det är nämligen så att min praktikplats ligger ca 2 minuter från denna skola och vi, under praktiken, måste betala vår egen lunch. Jag hatar matlåda och har dåligt med pengar så därför tänkte jag mig att VRG skulle bli min räddning från att förlora min underbara ölmage.

Jag kan störa mig på alla ungdomars besatthet av att vara coola. Det viktigaste är att stå på gästlistor, känna rätt personer och vara på rätt ställen. Jag blir verkligen irriterad på människor vars liv kretsar kring detta, de som glömmer bort vad som är viktigt i livet - på riktigt.
Eller är jag helt ärlig nu? Är jag inte bara enormt avundsjuk på de som har den "medfödda coolheten"?
För jag försöker ju så mycket jag kan att vara fashion, att få coola vänner och att vara på rätt klubbar. Men jag misslyckas alltid. För i grund och botten är jag född till tönt . Det är som en sjukdom eller en skada. Likt en dyslektiker har svårt att läsa har jag svårt att förstå vad som är coolt och därav kommer jag heller aldrig ha potential att vara med indeikulturens elit.
Jag skulle vilja be er, som är coola, att starta en kvällskurs och lära oss obotliga töntar omhur man blir som er.

PUUH, nu är min prövning i historia A äntligen avklarad och jag belönar mig själv med lite bloggning och jazz innan nästa läxa ska göras klart.

Jag har iallafall lärt mig att ett ig är otroligt ovärt att dra på sig, särskillt om det är på grund av att man inte går ihop med en lärare. Nästa gång jag får en tanig överklassblondin som lärare ska jag fly med mina emovänner innan hon hinner upptäcka oss och förbanna oss med sitt hat.
En annan fråga kan ju vara varför man väljer att bli lärare om man varken gillar att undervisa eller att jobba med ungdomar. Men där kan jag återigen påvisa att kemikalierna i blonderingsmedel förstör hjärceller och på lång sikt gör användaren totalt hjärndöd.

Just nu vill jag bara skjuta alla runt omkring mig och sedan skjuta mig själv, bara för att vara lite politiskt inkorekt.
Jag har plugg, plugg och åter plugg. Jag vill ha ett socialt liv också men det verkar inte funka.

När man inte har något liv kan man ägna natten åt att ändra bloggen. Vad skulle vi ensamma människor ta oss till utan sånt?

Idag har jag varit på ikea och av någon anledning blev allt bara fel. Plötsligt var jag fem år gamal igen. Jag hade kuddkrig med mina syskon, lekte rally med varuvagnarna, la konstiga saker i andra människors kundvagnar och satte ihop massa vagnar med varandra för att få småpengarna.
Vad händer med mig? Borde jag söka hjälp snart?

Min syrra och jag går båda på p-piller. Hon för att hon har ett seriöst förhållande med sin pojkvän och jag... mest bara för att.
Iallafall, med hjälp av p-piller får man någon form av mens var fjärde vecka, vilket alla nog vet. Dock är min familj lite speciell. Det är nämligen så att jag och min syrra har lyckats pricka in exakt samma mensvecka, så just nu kan situationen här hemma jämföras med tredje världskriget, typ.
Jag tror inte vi har lyckats hålla en konversation i mer än två sekunder utan att börja slåss. Så jag borde sätta upp en skylt på dörren.

Varning för galna hormonbrudar.
Inträde sker på egen risk.

Har suttit hemma flera kvällar nu, något som jag vanligtvis inte brukar klara av. Men jag tror att äldern håller på att komma ikapp mig trots allt.
Ända gången jag har lite energi är någon gång runt tiotiden och då brukar jag gå en kort ciggpromenad. Efter det är jag trött igen.
Är rädd för att jag kommer behöva knarka koffeintabletter för att orka fredagens festligheter. Eller så struntar jag helt i att festa och bjuder mormor på kaffe och kaka istället. Vi kanske kan  ha ett sånt där givande "oss-gamlingar-emllan-det-var-bättre-förr-samtal".

Idag fyller min syrra år. Traditionsenligt betyder det att alla måste vara hemma för att ge presenter och äta oändligt mycket mat med släkt och familj. Att äta är ju alltid trevligt men släkten är något jag har väldigt svårt för. Inte för att det är nått större fel på dem utan mer för att jag absolut inte har något gemensamt med dem. Allt är bara så otroligt långtråkigt.

Sitter och kollar på mobilen med bedjande ögon och önskar att någon kan ringa och ge mig ett erbjudande om en fest som jag bara inte kan missa, eller något liknande, så att jag har en anledning att sticka.
Plötsligt hör jag det välbekanta ljudet i högtalarna av att telefonen tar emot information (eller nått sånt) och hoppet stiger inom mig. Men det var falkst alarm och varken ett samtal eller sms kom.

Lite senare kommer jag in i mitt rum och ser att jag har hela två missade samtal, någon vill verkligen ha tag i mig (!). Men det är bara peter som vill att jag ska godkänna ett par nyinköpta skor.

Om jag ändå hade läxor att göra så jag kunde sitta på mitt rum med gott samvete. Eller om någon skulle hamna på sjukhus eller bli dumpad...
Förlåt nu överdrev jag, det är ju som sagt inget fel på människorna, jag har bara tråkigt.

Nu tänkte jag säga hej i bloggen för första gången på länge för det hemska har nämligen inträffat - vårt internet är trasigt. Därav kommer min blogg stanna upp under sommaren. Men det gör inget för man ska ändå inte sitta vid datorn på sommarn.
Vi hörs i höst eller när jag kommer åt en dator.

Jag har hört att jag behöver vila upp mig, och visst är jag trött. Faktum är att så fort jag kommer i närheten av en säng faller jag i sömn, dock störs den av diverse drömmar som alltid har samma tema.
Det brukar vara en sjuk blandning av konstiga fester, ångestframkallande sex och mitt i det massa catering och smörgåstårtor om vartannat.
Häromnatten skulle jag exempelvis hooka med en kille men mitt i sexakten kommer jag på att jag inte beställt räkor och creme fraiche, så vi fortsätter samtidigt som jag på fyllan börjar ringa upp matleverantörer för vi kan ju inte ha sex utan dessa viktiga ingredienser. Tydligen var det inte alls till någon smörgåstårta utan räkorna och creme fraichen var till våran sexakt...
Som tur är vaknade jag där och slapp uppleva  räksex, tack och lov!

Men jag antar att det är sånna här drömma man får av att, sju timmar i streck, fem dagar i veckan, springa runt och försöka fixa catering samtidigt som man försöker få ett café att funka.
Varför jag undermedvetet blandra in maten i mitt sexliv är dock oklart, det ända jag vet är att sommarlovet som börjar på onsdag är välbehövligt för mig.

Jag har en vana, eller snarare ovana, att sova bort hela dagarna. På helgerna är jag ute hela nätterna och sover om dagarna och på vardagarna jobbar jag för att sedan komma hem och decka. Detta tycker min solmissbrukande moder är förargligt, sova i detta väder är något som borde straffas med tortyr, enligt henne.
Därför tänkte jag idag mildra mitt dåliga samvete och gå ut och sola lite på eftermiddagen. Det resulterade i att jag efter en halvtimme var röd över hela kroppen. Jag skulle fått ut mycket mer av ett par timmars sömn.

Min ipod har gett upp nu och jag känner mig alldeles för arg för att ge den lite kärlek. För övrigt är jag trött och lite bakis och det har sprungit runt  mäklare här hela dagen. Till på köpet är mitt hår för kort och vädret för kallt. Det är katastrofer i kina och darfur och krig lite varstans. Folk blir våldtagna stup i kvarten och människan är ett monster.

Jag är på extremt dåligt humör. Men när allt blir lite bättre kanske jag pussar på min ipod så att den börjar fungera.

Plötsligt har jag blivit hälsosam. Jag har börjat sova om nätterna, äta nyttig mat och idag blir tredje dagen i rad som jag joggar. Har även damsugit upp varenda litet damkorn i mitt rum så min dammallergi  knappt märks. Jag röker knappt två cigaretter om dagen och dricker max två koppar kaffe.
Hur kunde det bli såhär fel? Inget av detta är något jag medvetet tänkt på, det har bara blivit men jag ska ändra mig. För jag är ingen hälsosam prettounge, jag är rockstjärnan på tamburin, okey?!
Eller tänk om jag inte platsar i bandet som aldrig kommer bli något än en tonårsdröm? Tänk om jag blir den som sitter där med min sallad när alla dricker öl. Tänk om jag tar en joggingtur när de andra röker på. Tänk om jag lägger mig tidigt när de andra festar hela natten. Nej det får inte hända.

Nu ska jag göra revolt. Jag ska bli den enda personen som anstränger sig för att leva ohälsosammare nu inför bikinisäsongen. Är ni med mig i min antibantning?

Idag på tunnelbanan hände en lite läskig grej. Bäst när jag sitter där, med Damien Rice i öronen och solbrillorna på börjar killen mittemot mig söka efter min uppmärksamhet. Lite förvirrat plockar jag ut hörlurarna och frågar vad han vill. Han tittar på mig ett par sekunder och sen utbrister han "Du får polisanmäla mig för det här" varefter han böjer sig fram för att kyssa mig. Jag  blir chokad och skriker nej upprepade gånger och han säger förlåt och försvinner av stationen efter.
Chockad sitter jag kvar och tänker på vad som just inträffade. Kära nån vad folk är konstiga.