Ovana
Jag har en extremt dålig ovana när det gäller att ta tag i saker. Jag gör det bara inte. Hela min kropp säger nej tills det är akut och inte kan vänta en sekund längre. Men det är ju liksom så tråkigt att vara tvungen till saker, särskillt när man inte vill dem.
Ibland går det ju bra, som exempelvis när jag vägrade beställa hemresa från emmaboda till sista sekund och får en biljett i första klass (med säten sköna som fotöljer), men i de flesta fallen går det inte alls lika bra. Plötsligt står man där, ensam, och inser att alla tåg har gått för dagen och man får gå runt ensam i Emmaboda och må dåligt över sin dumhet.
Just nu känns det som att jag missat de jävla tågen och sitter där, ensam i regnet. Och jag känner mig så äckligt jävla frustrerad. Inte för att det regnar, inte för att jag är ensam, utan för min egen dumhet. För jag har faktisk ingen annan att skylla på än mig själv.
Ibland går det ju bra, som exempelvis när jag vägrade beställa hemresa från emmaboda till sista sekund och får en biljett i första klass (med säten sköna som fotöljer), men i de flesta fallen går det inte alls lika bra. Plötsligt står man där, ensam, och inser att alla tåg har gått för dagen och man får gå runt ensam i Emmaboda och må dåligt över sin dumhet.
Just nu känns det som att jag missat de jävla tågen och sitter där, ensam i regnet. Och jag känner mig så äckligt jävla frustrerad. Inte för att det regnar, inte för att jag är ensam, utan för min egen dumhet. För jag har faktisk ingen annan att skylla på än mig själv.
Kommentarer
Trackback
