r o l i g t

En gång i tiden lovade jag mig själv att aldrig, aldrig mer ha mjukisbyxor i skolan. Men nu är det kört - mjukistvång i en hel vecka. Jag dör.

Visst låter det tråkigt?
Det är tråkigt.
Jag trodde aldrig att jag skulle uppleva tristess på en lektion i Grafisk design.

För övrigt äter jag som en stor häst just nu, jag förstår inte varför. Har aldrig varit särskillt mycket av ett matvrak men nu finns det inget stopp och om jag väl blir mätt håller det ungefär två timmar. Kan detvar en ond cirkel? För min idrottslärare har sagt att ungefär 30 procent av det man käkar går åt till att smälta maten. Så håller jag på att hamna i ett grovt matberoende? Kommer det fortsätta med att jag bara kommer behöva mer och mer mat, tills inte ens ett flertal portioner är tillräckligt?
Iochmed detta kommer fler frågetecken. Kommer jag bli tjock? Med tanke på min ringa längd kommer jag troligen bli fyrkantig. Men det är okey. För ingen mer kommer någonsin kunna lyfta mig och springa runt med mig som en hjälplös hundvalp. Och är någon taskig rusar jag bara in i dem som ett bowlingklot. Jag ska bli tjock. Tack och hej, nu ska jag äta upp mina mattanter, eventuellt även Cathy om jag inte blir mätt.

Jag är i upplösningstillstånd för jag har troligen tappat allt mitt smink. Hur ska jag överleva? Mitt ansikte är det folk ser först så om det är förstört, hur blir mitt liv då?
Jag vill inte leva mitt liv med komentarer såsom "Vart är dina ögonbryn?!".
Utan mitt smink kommer jag dö oskuld för vem vill ligga med en brud med vita ögonfransar,blek hy och inga ögonbryn? Tyck synd om mig för detta är det värsta som hänt under mina arton levnadsår.

Idag var en vanlig dag. Jag är förrvirrad som vanligt, glömde att äta och sova igår samt glömde mina cigg hemma idag. Det vill säga att det glömmer det absolut nödvändigaste. (Glömmer säkert snart även att andas.)
Men sedan vände det.
Kom till vrg och möttes av Jonatan som drar upp två biobiljetter med orden "vi ska se Control!". Detta för att fira min artonårsdag.  Han bjuder på  en stor kaffe och sedan beger vi oss mot bion, ungefär smatidigt som himlen öppnar sig. Filmen kan inte beskrivas med ord. Se den.
Sedan går vi och köper cigaretter eftersom det är nästan obligatoriskt att ta en cigg efter den filmen. Vi åker buss till gamla stan för att sätta oss vid kajen och röka, trots den isande vinden. Vad tror ni inte att min älskade vän gör då? Jo, han drar upp en flaska mouserande. Så där sitter vi, han och jag, lyriska över filmen. Röker lucky strike och dricker mouserande vin i den svenska vätan.
För att avsluta går vi sedan och äter sushi som jag förövrigt skulle kunna leva på.

Detta var en dag jag behövde, det fick mig att glömma mycket som stör mig just nu. Det fick någonting svårt att kännas som en bagatell. Jag röstar för att alla borde ha en vän som Jonatan.

Detta blir mitt tredje inlägg på en timme, förlåt alla mina kära läsare för att jag tråkar ut er. Men jag måste bara få sätta ord på min lycka över att både Johnossi och CSS är släppta till Peace and Loove.

Angående Erikas inlägg så kan jag inte annat än att hålla med. Att drömma om snygga musiker gör vardagen så mycket bättre för oss bittra kvinnor utan män i våra liv. Drömmar och ipod är allt man behöver.

För det första sätter man på ipoden när man själv vill, inte när han vill.
För det andra skapar jag männen som jag själv vill ha dem, utan de skavanker man får på köpet in the real life.
För det tredje är det omöjligt att bli sårad.
För det fjärde har jag garanti på ipoden vilket betyder att skulle den bli skadad får jag en ny och fin helt gratis. Denna garanti finns inte på en man.
För det femte äger jag min ipod, den som snor den begår ett brott.
För det sjätte, om jag skulle tröttna kan jag bara köpa en ny utan att såra någon och skapa problem och konflikter efteråt. (har jag tur kan jag tillochmed sälja ipoden och få lite cash.)

Jag vet att jag är otroligt patetisk och att om någon som inte känner mig skulle läsa dett skulle denna nog tycka att jag är rätt störd. Men vet ni vad? Min ipod bryr sig inte om att jag är patetisk.

Idag har jag sett en film om att vi kommer dö snart och spellat innebandy på klubbor liknande jättelika tops.
Tisdagar är mycket inspirerande dagar.
Vad har ni gjort idag?

Jag är trött. Jag är trött. Jag är trött. Har engelska ett tag nu men jag är för trött för att jobba, vill gå hem men det är full närvaro som gäller denna vecka för att kompensera förra veckan och inte sumpa studiebidraget.

Men jag kommer troligen få mitt första hemsidejobb i eftermiddag vilket är kalas. Jag saknar att webbdesigna, eller rättare sagt - nörden i mig saknar att webbdesigna.

Igår var bäst (förutom några incidenter såklart). Jag kan inte vänta tills jag får ha nästa fest.  Det var så kul att se alla ha lagt ner så mycket på outfiten, alla var så sjukt snygga så det finns inte. Jag blev så glad för presenterna och jag hade gråtit om jag hade varit en sådan person som kan det.
Jag tänker inte skriva nått inlägg om vad som hände och vad jag gjorde eftersom alla som kan tänkas läsa detta troligen var där. Kommer ni inte ihåg så skyll er själva. he hahe.
Jag är redan taggad inför nästa fest jag ska ha.

TACK TACK TACK TACK till alla underbara.

Jag känner mig lite som danne när jag skuttar upp ur sängen tidigt som fan och tvingar upp mina vänner. Jag planerar exakt hur jag ska genoföra allt och i princip vilken tid allt ska vara slutfört.
Men jag ska lugna ner mig lite nu, käka frukost och ta dagen som den kommer. för vad kan gå fel?

Igår var jag näst intill sjuk och övervägde att ställa in min fest (om det inte hade inneburit att jag behövt ringa sjutti pers och sedan ringa dom och bjuda in igen etc).
Men nu, efter tre vitlökar, enchinagard, c-vitamin, te, honung, ingefära och de vidrigaste mardrömmar jag någonsin haft är jag mirakulöst nog frisk.

Imorn kommer bli kalasbra. Det ska bli kalasbra. Och den jäveln som gör något som förstör min perfekta dag är förevigt hatad.

detta inlägg hade jag fått av någon som nu är avstängd från världens bästa sajt.

Jo ja mår bara bra tack
Du jag vill säga till dig att jag är 21
och jag e här i Sverige bara tre månad
och jag vill att jag ska lära mig svenska
och hoppas att hitta nån som kan lära mig svenska
och det e ej jag som har skrevit det det e en kompis
som har skrevit till mig,,,
så om du vill eller du kan blir min vänner så
kan jag få ditt msn elr och om du vill ej så det e lugnt??
Och jag vill om nån blir vän med med mig elr blir ihop
med mig så jag menar allvar och jag vill att vi ska tar i allvar
ok och om du vill så du kan skriva ja elr nej ok
MVH

Efter att jag skapade en tråd på bilddagbokens forum spanar ett flertal emopojkar in mig dagligen. (tragiskt nog är de flesta födda på åttio-talet men skriver som lågstadieelver). Vanligtvis är jag rätt tänd på emos men dessa överdriver stilen till fullo och har oftast ingen fin ansiktsform etc. Ändå har de tusentals bevakare och tusentals komentarer under sina egobilder från kåta småtjejer.
Jag vet att jag skrivit om detta förut men jag kan bara inte förstå mig på detta.

Så varför är jag inte kille? FATTA. Jag hade kunnat färga håret svart, klippa snelugg och måla lite kajal runt ögonen - sen hade jag straffknullat alla småbrudar. Då hade jag sluppit ha ett förhållande med min Ipod. AHHHHHHHHHH.

Jag har kinderägg! Lyckan är alltså total.

Att kröka på en tisdag är inte bra.
Att vara det enda under 50 på hela stället är stört.
Att bli full före fem på kvällen är inte okey.
Att köpa ut sprit till minderåriga är inte lagligt.
Att tvinga en yngre syster att kröka är omoraliskt.
Att röka innomhus är respektlöst mot övriga familjemedlemmar.
Att kröka bort skärpet till jackan är bara stört.

Detta borde vi göra oftare. Vi kör det som  en tisdagstradition, okey?

Jag ser min födelsedag som starten på det nya året, det nya och förbättrade livet. Patetiskt jag vet. Men det känns som att mitt liv som artonåring kommer erbjuda mer än det gågna året. Börjar ju med att åka på kryssning, tatuera mig och ha en hejdundrande artonårsfest. Detta bara den här veckan. Sen fortsätter det med fler födelsedagsbarn och så lär det ju hålla på ett tag. Sen blir det praktik och jag kommer få göra mitt första medierelaterade jobb. Efter det blir det studentskivor. Sedan sommar, festivaler och allt annat spontant som sommaren brukar bjuda på. Jag tror att denna termin kommer bli bra, dem kommer innehålla allt utom kärlek. Men det har jag inte tid med ändå, jag tror inte på det för tillfället heller.

Detta var allt från SMHI ikväll. Vi återkommer med en ny väderleksrapport imorgon kväll samma tid. (Jag gillar att se fram emot grejer, okey?)

Min mattelärare är stor som ett hus, grotesk som ett betonghus. Komiskt nog förkortas hennes namn på schemat till just HUS. Någon var lite fyndig där kanske?
Hus är stor men hennes mattekunskaper är mycket små, eller hon håller dem iallafall djupt inom sig.

Nu har jag tillägnat ett helt inlägg till min mattelärare. Detta tyder på att jag antingen har ett mycket händelsefattigt liv eller att jag är otroligt irriterad.
Dagens puss går i vilket fall till jonatan som är både mysig, snygg och bra på att lära ut matte.

På torsdag klockan elva, kommer jag vara nervös. För på torsdag klockan elva får jag min 18-års present. På torsdag klockan elva ska jag få min efterlängtade tatuering. På torsdag helt enkelt.

Just hemkommen tyvärr tack var lite strul med internet etc. Men nu sitter jag iallafall här, ska snart gå och sova och vänta på frukost på sängen och paket. Wihi!

Jag är pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp för ikväll. Jag ville bara säga det. Känn min pepphet era bitterfittor.

Mitt självförtroende har verkligen höjts, jag har nog aldrig känt mig så snygg i hela mitt liv. Men någonting har förändrats sen en oförglömlig händelse igåreftermiddag... Låt mig berätta historien från början.

Det är en kall fredags eftermiddag i slutet av januari. Det är bestämt sedan tidigare att jag ska åka och hälsa på min mormor i Gävle vilket betyder att jag slipper sista lektionen. Jag säger hej då till mina vänner, tigger en cigarill av Jos och beger mig mot busshålplatsen.
När jag sitter på bänken och röker min cigarill, njuter av ensamheten och äntligen-är-det-helg känsla kommer  en pojke fram. Han börjar ställa lite frågor om min cigarill, säger att det är dumt att röka och pradoxalt nog frågar han om han får ta ett blåss. Det gör mig både osäker och nervös, särskillt med tanke på att han bara är tolv åt gammal. 
Tillslut utbrister pojken "Jag är singel!". Detta gör mig förvirrad, men jag kan inte låta bli att känna mig nervöst glad. Han uppreper det ett par gånger innan hans buss kommer och han springer iväg, lämnar mig förvirrad men ändå otroligt lycklig.


Romantiskt, huh?

Jag har åldersnoja. Vad har jag gjort av de gångna 18 åren? Vad har jag presterat? Vem har jag blivit?
Svaret är att jag har lyckats växa en sådär 150 centimeter, lärt känna över hundra människor, klippt mig och skaffat jobb.
Istället blir frågan: vad ska jag göra de kommande åren? Hur ska jag kunna slå denna utveckling? (Lär ju knappast växa nått.) Men när jag tänker närmare på det så är det inte så farligt. Varför oroa sig? Jag kan ju alltid köpa lucky och fålle, sätta mig på en parkbänk och supa bort min bekymmer. Med folköl.

På senaste tiden är det mägder med emopojkar som spanar in mig på bilddagboken, det förvirrar mig som sjutton. Med emopojkar menar jag inte de heta som är normala innerst inne. Med emopojkar menar jag dem som lägger upp bilder på sig själv i fågelperspektiv, som missbrukar Z och X och där miljoner brudar ger kåta kommentarer på egobilderna.
Varför gör ni detta mot mig? Stalkar ni mig? Vet ni vart jag bor? Kommer ni raka av mina ögonbryn med era rakblad när jag sover?

Eller vet ni bara att jag räknas till emogänget i min skola och vill ha lite emoconnection?

inatt har jag sovit noll timmar och hjälpt till att måla ett mangoträd. Det ni.

Efter att ha fyndat som fan på eftermellandagsrean med Cathy,  käkat mängder med snabbnudlar och har säkrat ännu en natt hemifrån känns människorna inte lika jobbiga. Jag slapnar av, lyssnar på Jack Johnsson och glömmer för en stund bort att andra människor är omöjliga att styra. Tyvärr.

Jag har grafisk design nu, första lektionen på B kursen. Uppgiften är att göra ett häfte på 8 sidor om valfritt  typsnitt. För att förbereda oss för denna uppgift pratar vår lärare om typsnitt med beundrande röst. Sedan får vi se en film om typsnittet Helvetica, en film där designers och konstnärer pratar om typsnitt som om det vore en vacker människa. En kvinna som de vill sätta på.  Jag har idag upptäckt något nytt och skrämmande, något jag inte i min vildaste fantasi kunnat förvänta mig - nämligen typsnittsfetishismen.

Kommer detta öde drabba även mig?  Kommer jag en dag sitta som en gammal bitterfitta och fantisera och Arial, Times new roman och Futura istället för unga pojkar? Jag vet inte, jag vet verkligen inte.

En lägenhet skulle inte vara hel fel just nu, någonstans att slappna av. För nu är det omöjligt här, jag känner mig inte hemma över huvudtaget. Visst, jag har alltid en sovplats hos mina vänner och det uppskattar jag verkligen. Men det kan aldrig kännas som hemma, man behöver sina egna grejer och sitt eget utrymme.
Samtidigt klagar jag på tystnaden och ensamheten som råder här, jag är så trött på att gömma mig för den. Jag vill kunna gå ut och ta ett glas vatten och känna mig avslappnad, jag vill kunna le åt de jag bor med och verkligen mena det. Men jag kan inte.

Så det som står absolut högst upp på önskelistan just nu är en egen lägenhet, ni slipper även trågika emoinlägg som dessa om ni uppfyller min önskan. Istället lovar jag roliga och intressanta/sjuka inlägg om vad jag och mina vänner gör i min föräldrafria lägenhet.

... är siffran med stor etta. 14 är antalet minuter tills min buss går.

14 är antelet timmar sömn jag fick inatt. Jag är glad, utvilad och lite yr. Sömn är underskattat. Jag hoppas att ni, alla mia (8?) läsare har sovit bra inatt.

... är mycket bra just nu. Jag har flyt när det gäller småsaker och min tid tycks inte räcka till för allt jag vill göra. Därför tänker jag njuta så länge det varar. Det var bara det jag ville meddela.

Idag mår jag som jag förtjänar och den planerat nyktra helgen gick åt helvete. Men men, kul har man haft i vilket fall som helst. Trots att inget har varit så värst party så har iallafall jag haft grymt roligt, det blir ju vad man gör det till.

Har även lyckats bli kär och fått min kärlek besvarad. Han är så snygg och underbar och vi funkar så bra tillsammans. Han sjunger för mig när jag känner mig lite nere och han funkar utmärkt med mina vänner. Jag vill aldrig någonsin släppa denna man. Men vem det är tänker jag hålla hemligt.

Nu ska jag tvinga upp Jos och Robert och tvinga dom att äta mat med mig. Jag är hungrig.

Även fast allt är rätt fake och sanningen var fel så mår jag bra nu.
Även fast mycket bygger på dig och jag kommer snart tvingas konforntera verkligheten så mår jag bra nu.

Jag tror att jag har sovit max 10 timmar. De senaste nätterna vill säga. Det är rätt jobbigt men jag mår bättre än väntat.
Förbereder mig för en lugn helg hemma och det känns bra. För det första kan jag behöva vila lite och för det andra har jag roliga grejer att se fram emot de kommande två helgerna.

Nu har jag web i skolan, håller på att avsluta mitt slutprojekt i webdesign A.
Länken till den sidan är här.


ps. Jag vill resa iväg någonstans. ds

Gick ju  som sagt upp vid fyraa idag för att jobba och det funkade förvånandsvärt bra fast jag bara sovit två timmar. Efter jag kom hem sov jag lite till och nu är klockan två. Det känns nästan lite konstigt att vara vaken och uppe vid två men det är bra att jag vänt tillbaka dygnet något sånär.
NU har jag pluggat lite till och jag känner mig så otroligt duktig. Även fast jag inet ens fått hälften gjort så har jag ändå börjat. Så nu kan jag åka in till stan med gott samvete och eventuellt kanske hitta på nått ikväll. Hoppas på att få kröka lite eftersom kvällen före skolstart alltid är lika jobbig.

Som sagt då är min dygnsrytm rubbad och imorn ska jag jobba. Detta betyder att jag går upp 4 på morgonen (natten) vilket i sin tur betyder att jag ska gå upp ungefär tre timmar före jag vanligtvis går till sängs. Undrar hur det går.

För övrigt har jag haft en mysig bakisdag idag med Peter. Sovit aldeles för länge, käkad för mycket nachos och sett Robin Hood. Har även lyckats få hela naturarbetet klart (!).

Under det här lovet har jag vänt på dygnet totalt. Jag går och lägger mig när man i vanliga fall går upp och jag äter middag till frukost.
Jag tycker att det är en skön dygnsrytm för jag är mer en nattmänniska än morgonpigg. Det är bara synd att resten av världen inte håller med mig. Men varför ska man envisas med  tvinga sig själv i säng vid tio på kvällen, när man inte alls är trött? Bara för att gå upp vis sju och vara tröttare än någonsin.
Så världen - jag föreslår att alla röstar på mig för världsdiktator så lovar jag att skapa en bättre och normalare dygnsrytm. Tack för mig.

Just nu känns allt ganska dött för jag är så trött. (Jag fick tillochmed med ett rim, fan vad poetiskt.)
Detta får stor inverkan på min blogg som kräver intressanta händelser, jag önskar att jag hade sån fantasi att jag bara kunde ta ett intressant ämne ur tomma luften. Men det kan jag inte.

Det ända jag skulle kunna skriva om nu är min ovilja mot allt men jag tänker inte ha någon jävla jag-hatar-mitt-liv blogg.

Att designa är otroligt kul, jag funderar på att välja webbdesign som inriktning istället för grafisk design. Men som tur är så behöver jag inte göra det valet än på ett tag.
Det värsta med web är alla jävla koder - man skriver en bokstav fel och absolut inget fungerar. Detta är säkert något som kan leda till ett nervsammanbrott.

Påtal  om nervsammanbrott på grund av koder så är det i princip omöjligt att designa om bloggen. När man väl fått till allt med koder, html och css så vägrar sidan att uppdateras på ungefär ett dygn. Därför blir det ett jävla veckoprojekt att bara förnya utseendet på bloggen lite.

Nej fyfan. Funderar nästan på att göra en egen hemsida... Hade det inte kostat pengar hade jag nog redan gjort det.