r o l i g t

Jag är på rymmen, alternativt på luffen, det beror på hur man ser det. Det känns väldigt märkligt men konstigt nog också otroligt befriande. Lite bekräftelse på att jag har tillräckligt bra och många vänner för att klara mig ett par veckor, trots att många är bortresta. Men det största är att jag får bevisa för mig själv att jag kan leva utan någonstans att åka hem till och utan mina föräldrar, för jag är ju faktiskt vuxen nu.

Imorn drar jag ju då för femtielfte gången till London och glädjen över det börjar komma tillbaka. Det känns som att det kommer bli så sjukt jävla bra.

Får se om jag hinner med nått mer bloggande, annars får ni väl försöka träffa mig era retards.