r o l i g t

Just nu njuter jag av min sista timme hemma. Det är faktiskt första gången på länge som jag faktiskt känner mig nöjd här och jag är rädd för att det beror på att min far inte är hemma. Jag funderar lite på det här med kärlek och då särskillt på kärlek till en förälder. Är det något som kan ta slut sådär utan anledning? Eller vad är kärlek egentligen?
Kanske att det tillochmed är så att man älskar till exempel föräldrar bara för att man borde och inte för vad de gör för en.
För om en vän hade betett sig som min pappa hade jag aldrig haft respekt för honom eller henne i så många år utan att fått något tillbaka.
Trots denna nya insikt mår jag inte dåligt. Det känns tyvärr naturligt eftersom jag aldrig litat på honom.