r o l i g t

Jag satt precis och kollade upp kalenderna för vårterminen när tanken slår mig att det bara är en månad skolgång kvar av tvåan. Detta eftersom vi praktiserar sista två månaderna. Det känns liksom lite tomt att tänka på att man inte kommer träffa vissa personer och lärare på ett halvår, för dessa personer blir ju ändå en stor del av ens vardag.
Jag kommer säkert bli sentimental då, dagen innan APUn börjar. Jag kommer med tårfyllda ögon kolla på alla personer i min skola, alla jag känner denna hatkärlek inför.
Jag kommer vilja gå fram till emoettorna och säga till dom att dom är mycket fina emos och att de ska ta det lugnt medan vi är borta.
Jag kommer vilja krama om filmnördarna i tvåan och säga åt dem att förtsätta vara sig själva. (Även om det inte lär behövas så mycket.)
Jag kommer vilja säga till matpersonalen att sluta vara så bittra, att de borde göra nått de verkligen gillar för livet är mer än det där.
Sist men inte minst ska jag gå fram till filmsebastian och bara säga till honom att växa upp, att han faktiskt kan få vänner i sin egen ålder för han är rätt rolig ibland.