r o l i g t

Jag tror att de flesta av mina 14 läsare vet vad mitt jobb går ut på - gå upp alldeles för tidigt och göra mackor och sallader på ett café. Där består kundkretsen till stor del av byggjobbare och sådanna människor, och de unga av dessa brukar ha en ovana att spana in mig. Det som stör mig är att det är jag när jag är som allra fulast, det är jag i för stora, rutiga resturangbyxor och en bandana på huvet som tar bort allt mitt hår från ansiktet. Men endå envisas de, dom jävlarna.
Men det kan jag stå ut med.

Men idag hände det som inte fick hända.
Min chef är iväg och handlar lite grejer och jag är själv på cafét när två byggjobbare i trettioårsåldern kommer in. Jag är medveten om att en av dem kollar lite... konstigt på  mig, men jag ignorerar det. Plötsligt går han som inte kollat konstigt ut för att ringa ett samtal och jag är ensam med peddomannen. Han börjar fråga hur jag mår och eftersom kunden alltid har rätt måste jag småprata lite med honom. Det går bra ända tills han spontant häver ur sig att jag är otroligt snygg. Men som tur var för mig tyckte han att jag var för ung.

Egentligen borde jag väl se den enorma komplimangen i det men jag kan bara inte, istället blir jag bitter över att raggen kommer när jag befinner mig i mitt fulaste tillstånd och inte på fester när jag ansträngt mig.

Sensmoralen av detta är alltså att jag helt enkelt ska dra på mig arbetskläderna när jag vill få ragg.