r o l i g t

Jag är ond för att jag har lagt en kondom fylld med mjölgegga i min syrras säng, undra hur hon kommer att reagera när hon hittar den.
Ska även använda denna taktik för att hämnas på en viss person som av misstag gav mig lite samma sak. Men det var äkta vara utan kondomen.

Har just mailat till både moderna museét och kulturhuset och ansökt om att få ställa ut mitt projektarbete i deras ungdomsgallerier. Läskigt.
Tänk om dom säger ja. Tänk om dom vill att jag ska komma och visa lite bilder så att dom kan se om jag är bra.
Tänk om dom säger nej när dom får se dom. Fast då har jag iallafall försökt.
Eller tänk om dom säger ja. Då måste jag ju verkligen prestera och tänk om jag misslyckas med det.


Eller tänk om dom inte ens läser mina mail. Det vore nog det värsta

(Efter att ha anänt mig av ordet "tänk" sju gånger i detta inlägg slår det mig hur fult det faktiskt är.)

Just nu går jag i skolan och har mycket kreativitet och ideér. Jag har även kommit på att dansken är en mycket skön person och funderar på att kalla honom vid hans rätta namn.
nu ska jag gå.

Plötsligt är  alla så långt före och jag så långt efter. Inget jag gör kan chokera längre för det är sånt som alla redan har gjort. Det ända jag kan komma med är att jag knullat min kommande styvbror och det är bara vidrigt. Jag tror att jag borde gå i kloster och ta tillbaka min oskuld alternativt skjuta mig.

Ja, jag är bitter över livet just nu.

Jag skulle trimma min alltför långa snedlugg, som håll på att bli en popparelugg. Plötsligt slinter jag till med saxen och råkar klippa kort i mitten och kreativ som jag är börjar jag göra om det till en raklugg. Om det gick bra? Nej.

Tur att man kan ha mössa på sig nu.

Jag är bitter på samhället och hireakin, inom såväl statliga kretasar oc ungdomskulturer. Jag är trött på ytlighet och idéal. Jag vill inte flytta, vill inte bo kvar, vill inte börja skolan och vill inte sitta sysslolös. Jag vill ha drömmar men det har jag inte.
Eller jo, jag skulle vilja åka nånstans som volontär, hur kliché det nu låter. Men jag tror att man får lite perspektiv på saker då.

Idag har jag varit på ikea och av någon anledning blev allt bara fel. Plötsligt var jag fem år gamal igen. Jag hade kuddkrig med mina syskon, lekte rally med varuvagnarna, la konstiga saker i andra människors kundvagnar och satte ihop massa vagnar med varandra för att få småpengarna.
Vad händer med mig? Borde jag söka hjälp snart?

Jag har en extremt dålig ovana när det gäller att ta tag i saker. Jag gör det bara inte. Hela min kropp säger nej tills det är akut och inte kan vänta en sekund längre. Men det är ju liksom så tråkigt att vara tvungen till saker, särskillt när man inte vill dem.
Ibland går det ju bra, som exempelvis när jag vägrade beställa hemresa från emmaboda till sista sekund och får en biljett i första klass (med säten sköna som fotöljer), men i de flesta fallen går det inte alls lika bra. Plötsligt står man där, ensam, och inser att alla tåg har gått för dagen och man får gå runt ensam i Emmaboda och må dåligt över sin dumhet.
Just nu känns det som att jag missat de jävla tågen och sitter där, ensam i regnet. Och jag känner mig så äckligt jävla frustrerad. Inte för att det regnar, inte för att jag är ensam, utan för min egen dumhet. För jag har faktisk ingen annan att skylla på än mig själv.

Jag har sjunkigt lågt den senaste tiden. Mycket lågt.
Jag har blivit kär i en kändis. Inte nog med att det är oacceptabelt när man är över 14, killen är även med i sommartorpet på svt. Liksom okey om det hade varit  en musiker eller skådis. Men nej, jag måste alltid vara så konstig.

Just nu håller vi på att packa och fixa på vinden inför flytten. Det positiva med mig är att jag sparar på allt och därav hittar miljoner mysiga och nostalgiska grejer upp på vinden. Alltifrån lågstadie skolböcker till brev från mina vänner i sjuan och åttan. (Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt våra gulliga smeknamn etc.). Hittade även nummret till min första kärlek som flyttade till Lund. Ska jag ringa och kolla om numret fortfarande funkar?

Jag drog med en enkelbiljett för att beskåda indeiepoparnas parningsperiod i de småländska skogarna, bo i tält och dricka för mycket sprit. Till min stor besvikelse har min alkoholtolerans blivit skyhög och mina två sjuttisar försvann de första två kvällarna. Men med koffeinmissbruk och skattjakt löstes det problemet ändå och jag lyckades vara dräggigare än någonsin förut.
Det bästa var ju självklart att festivalområde och kamping var på samma ställe och att man därför kunde sitta vid tälten och se på spelningar.
Sen kan jag ju inte klaga på mitt val att enbart köpa resa dit, fick nämligen en första klassbiljett till tåget hem av någon random kille den tredje kvällen.
Bästa bandet var Alice in Videoland trots att vi missade nästan hela spelning. Justice var också underbart.

Nej, jag tror faktiskt inte att det finns något att klaga på. Det skulle vara det halvkassa ljudet i sånnafall. Och att jag råkade sätta handen i någons sperma under mitt liggunderlag, men det var ju som sagt indiekidsens parningsperiod.