r o l i g t

Har just mailat till både moderna museét och kulturhuset och ansökt om att få ställa ut mitt projektarbete i deras ungdomsgallerier. Läskigt.
Tänk om dom säger ja. Tänk om dom vill att jag ska komma och visa lite bilder så att dom kan se om jag är bra.
Tänk om dom säger nej när dom får se dom. Fast då har jag iallafall försökt.
Eller tänk om dom säger ja. Då måste jag ju verkligen prestera och tänk om jag misslyckas med det.


Eller tänk om dom inte ens läser mina mail. Det vore nog det värsta

(Efter att ha anänt mig av ordet "tänk" sju gånger i detta inlägg slår det mig hur fult det faktiskt är.)

Just nu går jag i skolan och har mycket kreativitet och ideér. Jag har även kommit på att dansken är en mycket skön person och funderar på att kalla honom vid hans rätta namn.
nu ska jag gå.

Jag är bitter på samhället och hireakin, inom såväl statliga kretasar oc ungdomskulturer. Jag är trött på ytlighet och idéal. Jag vill inte flytta, vill inte bo kvar, vill inte börja skolan och vill inte sitta sysslolös. Jag vill ha drömmar men det har jag inte.
Eller jo, jag skulle vilja åka nånstans som volontär, hur kliché det nu låter. Men jag tror att man får lite perspektiv på saker då.

Just nu håller vi på att packa och fixa på vinden inför flytten. Det positiva med mig är att jag sparar på allt och därav hittar miljoner mysiga och nostalgiska grejer upp på vinden. Alltifrån lågstadie skolböcker till brev från mina vänner i sjuan och åttan. (Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt våra gulliga smeknamn etc.). Hittade även nummret till min första kärlek som flyttade till Lund. Ska jag ringa och kolla om numret fortfarande funkar?

Jag är härmed hemma från London. Jag kan bekräfta att det är stort, smutsigt och alldeles underbart. Jag är fortfarande på rymmen trots att jag måste förbi hemma en sväng idag och hämta sovsäcken, men det räknas inte.
Nej, nu ska jag gå och duscha bort baksmällan från igår. Vi ses på emmabodafestivalen?

Jag är på rymmen, alternativt på luffen, det beror på hur man ser det. Det känns väldigt märkligt men konstigt nog också otroligt befriande. Lite bekräftelse på att jag har tillräckligt bra och många vänner för att klara mig ett par veckor, trots att många är bortresta. Men det största är att jag får bevisa för mig själv att jag kan leva utan någonstans att åka hem till och utan mina föräldrar, för jag är ju faktiskt vuxen nu.

Imorn drar jag ju då för femtielfte gången till London och glädjen över det börjar komma tillbaka. Det känns som att det kommer bli så sjukt jävla bra.

Får se om jag hinner med nått mer bloggande, annars får ni väl försöka träffa mig era retards.

Idag spelar Alldels på landet. Det kan bli alltifrån allmänt popigt till grovt bögsex på scenen. (Jag var på genrepet och har insiderfakta).
På onsdag dra jag med Christofer till London och bor bredvid en kyrkogård. Så det kan nog bli mysigt.
Efter det så blir det Emmaboda festivalen och slutligen malmöfestivalen. Efter det är både sommarlovet och mina pengar slut.

Men nu orkar jag inte tänka på framtiden. Därför kan jag istället skriva om vad jag har för mig nu, trots att det inte är i närheten så intresant som det ovanstående.
Jag har förälskat mig i hallon. Och nyförälskat mig i gitarren. Jag har precis joggat också. (STOLT).

Nej nu torrbloggar jag bara. Förlåt.

ps. Jag har drömt om en man jag blivit lite kär i. Han är lång och mörk och läskigt snygg, nästan lite farlig. Så om ni ser honom, ring mig. ds.

Plötsligt gick min hundraprocentigt spontana sommar helt åt helvete. Nästa vecka blir det london eller berlin ett par dagar och efter det drar jag till emmaboda. Oj vad tiden går fort.

Just nu sitter jag ensam hemma hos Peter. När jag kom hit var det tomt men som tur var hade någon lämnat dörren på baksidan öppen. Antingen för min skulle eller så hade de bara glömt bort att stänga. Tur för mig iallafall.
Men nu har de varit borta väldigt, väldigt länge. Därför lägger jag in en efterlysning.

Deras namn är Peter och Jonatan. Det är två män i övre tonåren, båda med ostyrigt hår. Troligen är de fulla och springer runt och leker rock stjärnor. Om du ser dom, var vänlig att ögonblickligen skicka hem dem.
Tack på förhand / mvh mia

Igår åkte vi ut till Mette, mitt ute i ingenstans dit bussarna bara går två gånger om dagen. Det var mysigt och slutade med att jag somnade på erika i soffan.
Den nya dagen började med att jag vaknade upp idet 32gradiga rummet, nära att drunkna i min egen svett. Men som tur är kan jag simma.

Jag överlevde Belgien men jag orkar inte blogga om allt som inträffade där. Men vi kan iallafall kröka som Irländare.

1. Jag har insett att min senaste kyss...säkert var något drägg på peace and love med oborstade tänder.
2. Jag lyssnar på... bright eyes.
3. Jag pratar... dålig engelska.
4. Jag tycker om... min pappas skjortor.
5. Min bästa vän är... lite olika från time to time.
6. Min första riktiga kyss... var faktiskt med en pojkvän.
8. Jag avskyr när folk frågar... saker jag inte kan svara på.
9. Kärleken är... bara massa kemiskt som gör att man blir kåt och konstigt.
11. Jag gillar att... sova i min dubbelsäng efter en festival.
12. Jag kommer aldrig att... bli lång.
13. Jag är hemligt förälskad i... min drömbild av kärleken kanske.
14. Sist jag grät var... på grund av någons alkoholvanor.
15. Min mobiltelefon är... äcklig.
16. När jag vaknar på morgonen... vill jag ha massa kaffe.
17. Innan jag går och lägger mig... funderar jag på sånt jag inte tycker om.
18. Just nu tänker jag på... att mitt huvud känns som bommull.
19. Bebisar är... livsfarliga.
20. Idag har jag... åkt tåg.
21. I kväll ska jag...SOVA.
22. I morgon kommer jag... sova för länge och åka hem till peter och försöka tagga till inför Werchter.
23. Jag vill verkligen... aldrig mer sova i tält.

Efter ett flertal festivaler borde man vara rätt cool, men jag är inte den som är man.
Jag är den som springer runt som en galning och packar flera dagar i förväg. Jag är den som inte kan sitta still av nervositet och glädje. Jag är den som aldrig kommer tröttna på festivaler helt enkelt.
Imorrn bär det alltså av. Peace and love blir första och sedan direkt till Rock Werchter i Belgien. Jag är pepp helt enkelt.

För övrigt har jag nu officielt givit upp att försöka förstå mig på personer, även inkluderat mig själv. Människor är oförutsägbara och rätt fittiga så det är absolut ingen mening att lägga ner någon energi på det. Tack och hej, vi ses i leran och den dräggiga fyllan.

Min intrenet fria sommar blev kortare än jag trott tack vare en pojkvän med magiska fingrar (och troligen ett enormt datorkunnande..). Därför fortsätter jag blogga som vanligt. Förutom när jag har bättre saker för mig som att exempelvis åka till belgien och se The Racountears och Radiohead.

Min midsommar spenderades enligt gammal svensk tradition. På morgonen åkte jag och mina vänner ut till skärgården för att dansa runt midsommarstången, köra femkamp och äta jordgubbstårta. Efter det krökade vi oss redlösa och spelade kubb. Kan det bli mer svensk midsommar?

Plötsligt taggade jag till igen. Detta medförde att jag hamnade på ett studentflak och självklart blev dränkt i öl. Till på köpet kom jag hem full som en kastrull. Detta gjorde min kära mor mycket, mycket upprörd eftersom vi skulle gå på min yngsta systers skolavslutning i min gamla mellastadie skola.
Det kändes som våldtäkt av min barndom att vingla runt på min gamla skolgård och röka. Men ändå nostalgiskt.

Sen fick jag äntligen sommarlov, på riktigt, eftersom jag slutade jobbet. Detta firades men en baba sonic kväll á la fjortisfylla. Jag hade trevligt med erika och poparna trots för mycket alkohol och ett mycket litet problem.

Dagen efter åkte jag tillsammans med den andre bakfulla blondin och Jonatan till åland med eckerölinjen. Tyvärr blev resan lugnare en förra gången eftersom vi varken fick köpa starksprit eller kröka på båten.

Idag ska då min kära vän Christofer ta studenten och förhoppningsvis är det röj. Mer om det sen. Har för övrigt flyttat hem till Peter nu eftersom jag inte orkar vara hemma under visningarna av huset.

Jag tänkte ta en paus från mitt liv nu. Därför kommer inget knasigt hända och därför kommer jag inte ha något att skriva om.
Men jag kommer komma tillbaka någongång - bättre, galnare och roligare än någonsin. För detta är det livet jag vill och tänker leva, men det går inte just nu. So long.

Den senaste tiden har jag sysselsatt mig med att bland annat :
missa bussar med urladdad mobil och oroat halva världen
firat en nybliven 18åring
varit när att börja gråta när väckarklockan ringde
känt mindervärdeskomplex för min systemkamera
slutata mitt andra år på gymnasiet och skippat skolavslutningen.

Men trots att jag är på toppen av mitt liv kan jag inte låta bli att störa mig på detaljerna. Men ge mig en cigarett och en öl så ska vi nog se att det löser sig.

I fredags var jag på Åbbes mottagning och drack för mycket vin. Blev även dränkt i vin av min kära vän Christofer. Sen var det ut i natten som gällde och en massa mystiska klubbar.
Sedan kom lördagen, vilket bedydde att Alldeles hade spelning. Det betyder att dessa söta och snälla små pop-pojkar fuckar ur på scenen. Dagen till ära drog de upp halva publiken på scen och där röjde vi tills de som annordna spelningen kastade av oss. Nu får Alldeles aldrig mer spela på Ekerö igen.
Sedan drog alla, vuxna som minderåriga, på svartklubb i Högdalen. Det var lite mystiskt men kul. Kvällen avslutades med cigg och Peters sista bärs på taket till lokalen.
Nu sitter jag här och äter för första gången i mitt liv Ben & Jerry's. Det är defenetivt inte den sista.

Plötsligt känns livet ganska meningslöst, jag menar, jag har ju inte ens ögonbryn...