r o l i g t

Nu händer det något. Jag springer runt nästan naken och städer och lyssnar på John Lennon.
Helst av allt skulle jag faktiskt dra in till stan och träffa någon skön person, men eftersom jag numer jobbar varje dag betyder det lugna hemmakvällar istället.
Party? Nej.

Jag tvingas tillochmed att neka en helkväll med partybuss och klubbar imorn för att istället gå upp tidigt och jobba. Det är bara att hoppas på att helgen erbjuder bra fester, annars kanske jag börjar bli lugn och det vore ju trist.

Kan tillägga att det luktar extremt mycket herrparfym i min garderob. Varför då? Har jag haft män i garderoben?

Snart kanske något roligt händer som är väsrt att blogga om, tills dess har jag inget att skriva om.

Nu är han död. Slutgiltigt, oåterkalleligt, förevigt. Med honom dog även all musik. Därför tillängnar jag detta inlägg till Mathew som onsdagen den 22 maj gick en oförklarlig och tragisk död till mötes. Han var trogen och alltid glad och just därför var han nog den bästa jag någonsin mött. Men nu är han alltså borta och jag måste hitta en ny man. Denne nya kommer troligen den 11 juni och är gratis, som tur är, eftersom garantin gäller.

Påtal om det borde man ha en garanti på män också. Om de inte fungerar som de ska det första året ska man bara kunna reklamera dem och få en ny, likadan, med samma prestanda, utan extra kostnad.

Jag vägrar att acceptera att oddsen för att få en lägenhet som studerande 18åring utan årsinkomst är i princip obefintlig. Jag ska lyckas ändå och jag ska bjuda alla mina läsare på inflyttningsfesten. punkt slut.

Tänkte bara dela med mig av min irritation till livets nyckfullhet. Jag skulle önska att nya problem slutade dyka upp lagom tills man löst de gamla. Men jag antar att det gör att man uppskattar små sekunder av lycka lite mer. Jag antar och hoppas även att jobiga förändringar medför något bra i slutändan.

Igår besökte jag viperoom för första och förhoppningsvis sista gången. En dålig lokal med dålig musik och de billiga godisshotsen innehöll inte mycket mer än godismak.
Blev dock kalasfull och fick med mig ett par skitcoola solglasögon hem. Hoppas ingen vill ha dom tillbaka.

För övrigt har jag kommit underfund med att min värsta ovana är att anse mig själv ha rätt när det gäller att hitta. Det händer alldeles för ofta att jag bestämt tycker att en väg är rätt och sedan visar det sig att man skulle gått åt totalt motsatt håll. Kan man bota dåligt lokalsinne?

Man utan dåliga
vanor söker 1 rum
för längre tid.

0737150798
Alexander


Dock undrar jag, vad är en dålig vana?
Jag skulle vilja påstå att uppsättning av lappar på en anslagstavla är en dålig vana.

Denna extremt överskattade suparhögtid blev faktiskt bättre än väntat, trots att jag vaknade upp i huddinge. En man friade till mig, vi rökte inne på nattbussen (drägg) och Peter deckade före mig.
Nu sitter jag hemma hos min darling Agent Cooper och väntar på att åka till en fest i det gudsförgätna amhället Lidingö.

Det är alltid ett jävla liv om bröst. Är det någon man ska beskriva som har stora bröst är det "bruden med dom enorma tuttarna", typ. Sen går det inte att undvika massa komentarer så fort man har lite urringat, särskillt från min kära men ack så överkåta vän Danne.

Men tänk människor, tänk vad fantastiska börsten är. Tuttarna är faktiskt den kropsdel som blir finar ju mer man äter och ju mindre man tränar och det är ju helt fantastiskt.  Tänk om det skulle vara så med rumpan och magen också.

Annars kan man, om man har riktigt stora bröst, kväva folk i dom. Att ha ett inbyggt vapen är ju inte så dumt.

Igår spenderade jag en del av min kväll på Liiidingö. Det är verkligen en plats som skiljer sig från övriga Sverige. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men varje gång jag åker över bron från Ropsten får jag den där känslan man får när man ska åka utomlands. Ni vet känslan av att vara påväg bort? Samma sak är det när man lämnar Lidingö - Vad skönt att vara hemma på välkänd mark igen.
Det skulle ju kunna bero på att det bara finns en ändå väg dit. Eller kanske beror det på att de pratar på ett alldeles speciellt sätt där pch har en helt annan etik. Men vad vet jag, det är ju som sagt bara en känsla.

Men betänk detta med att Åland vill bryta sig fria från Finland och bli ett eget land. Betänk även att Lidingö har över 15 tusen fler invånare än Åland. Alltså vore det ju ganska logiskt om någon startade en diskussion om att göra Lidingö till ett eget land.

Jag tror jag har lite medvind igen och det känns bra. Livet rullar på otroligt fort och jag hinner inte träffa hälften av de personer jag skulle vilja träffa, än mindre hinner jag blogga. Men jag antar att det är ett tecken på att man gått och skaffat sig ett liv.
För övrigt är shorts roten till all ondska, tillsammans måste vi stå upp i kampen mot detta förfärliga plagg som hotar att invadera butikerna.

Hade perecis ett givande samtal med min far, den ändå som förstår hur jag känner. Han talade om för mig att en stor del av problemet ligger i en liten, kemisk obalans.
Ska troligen träffa en doktor som skriver ut anti-depressivt. Det låter läskigt, som tvångströja och långa vita korridorer med stängda dörrar men tydligen är det bara små piller som helt utan biverkningar rättar till den kemiska obalansen.
Jag tror inte på att man kan lösa problem så enkelt, men om det är sant ska jag börja tro på svensk sjukvård igen.

Helgen har varit fylld av kontrasterna mellan de otroligt osköna och de otroligt sköna personerna. Eller så har jag bara tagit sånt jag tyckt på för stort allvar. Men håll med om att det finns personer som man bara vill radera.
Men till det positiva nu. Det som varit bäst var att Cristofer följde med i fredags, att titta på twin peaks med Jonatan hela lördagen, att vara ute i vitan hela söndagen och sist men inte minns träffa Martin och Elli på väg hem mot landet.
Jag önskar att jag hade mer tid för personerna som gör livet värdefullt. Eller handlar det om att ta sig tid?

puss och godnatt, tack för mig. Jag lovar att skriva roliga och fyndig inlägg snart, när mitt liv blir roligare och fyndigare. Puss igen.

Det finns fortfarande inget land i sikte och det verkar som att jag snart dras ner under ytan. Jag önskar att jag hade en flytväst eller kanske en båt. Fast mest av allt önskar jag nog att jag aldrig tillåtit mig själv att trilla över bord.

Mitt humör kan liknas med aprilvädret just nu, därav den dåliga uppdateringen i min blogg. Men när jag och vädret staibilseras kommer jag tillbaka, bättre än ni aldrig sett mig.

"När kvinnor föder barn så frigörs det bland annat ett hormon som säger till kroppen att "det här ska jag älska för all framtid", det är därför man får en sån kärlekskick av att få¨ungen på bröstet. Samma hormon, fast i mindre dos, frigörs när kvinnor har sex. Det är en förklaring till att tjejer har svårare för att ha såna relationer."


Om detta är sant så har vi förklaringen till varför killar kan ha en sexuell relation utan att få känslor, trots att det inte är någon större nyhet. Något som däremot  är både viktigt och intressant är att även  jag kommer älska mina kommande barn, trots att de är fula,  skrikiga och äckliga.

Allt är ganska rörigt just nu och det känns som att alla anser att det finns mycket jag kan förändra med mig själv och min livsstil. Dock är det många vänner med många olika åsikter vilket är lite förvirrande. Jag skulle vilja åka iväg någonstans nu och få lite tid att tänka, oberoende av alla krav. Men jag har varken tid eller någonstans att ta vägen.

Jag har tänkt på en sak... Jag har tänkt på öl. Jag har tänkt på ett rykte om öl som säger att en öl är som en bigmac meny om man räknar i kalorier.
Jag dricker cirka tio öl varje vecka, det vill säga tio big mac menyer. Är detta verkligen möjligt?
För tänk om jag slutade med ölen, det skulle ju nästan vara att halvera veckans kalori intag. Skulle jag bli hälften så smal då?

Gjorde precis om Christofers blogg. Så jag tänkte bara göra lite rekalm för mig själv och be er om synpunkter på designen.