r o l i g t

Igår var tredje kvällen i rad som jag hade en trevlig fylla på trefemmor. Fålle, folköl, 3,5%. Jag känner mig som en sån där moppefjortis som dricker en fålle och blir lite låtsas full och passar på att göra massa dumheter. Men jag blir faktiskt full och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Något som är säkert däremot är att jag tar mitt leg på allvar och utnyttjar det till max. Jag är en sådan där nyfyllen artonåring som glider in på hemköp en måndagskväll och köper mitt sexpack för att sedan komma till baka dagen efter för att fixa ett till. Dom måste ha kul åt sådana som mig, dom där i hemköpspersonalen.

Eftersom jag har en lön och ett behov av planering har jag två konton på banken. Ett är mitt slöskonto för kläder, krök och fika mm. Det andra är ett sparkonto av något slag som är till för resor. Än så länge hänger vi alla med.
Men när jag fyllde arton får inte mina föräldrar fixa med mina pengar så jag måste föra över och trixa helt själv. Det låter ju inte heller särskillt svårt. Men det är det. Det är inte bara att föra över lite penger, nejnej. Man måste köpa obligationer och aktier och gud vet vad. En vanlig, förvirrad tonårstjej som jag förstår sig inte på det där. Jag hoppas att mina pengar hamnar rätt och finns där när jag behöver dem. Jag hoppas ännu mer att jag inte investerar i något skummt bolag som går i konkurs och tar med sig mina pengar i fallet. Eller funkar det så?

Jag vill inte behöva läsa ekonomi för att kunna använda min internetbank, faktum är att jag inte vill bli vuxen över huvud taget. Jag vill bara vara liten och leka med mina kompisar, springa runt och brottas tills jag inte orkar mer och somnar en stund. Sedan äter jag några kakor och dricker lite saft och fortsätter leka utan ett ända bekymmer i hela världen.

Idag var det sol och lite vårkänsla i luften och sommarkåt svenne som man är skippar man tjocktröjan och låtsas att det är sommar. Men det är det inte.
Efter en halvtimme i snålblåsten ger man helt enkelt upp och gör någonting annat, men plötsligt känner man hur den förut lite halvdöda förkyldningen gör sig påmind som aldrig förr. Förkylda är nämligen något vi svenska veklingar blir av minsta lilla.
Men mitt sportlov ska inte få förstöras av en liten, patetisk förkyldning, så det blir till att komma på något sätt att skrämma bort den på. Ingefära! Ingefära har hjälpt mig förut. Ingefära ska det bli, ingefära min drog. Därav går jag till hemköp med min partner in crime, Pete, för att köpa en burk ingefära. Och är det inte min turdag idag? Det var nämligen rea på ingefäran, från 20 till 15 svenska riksdaler. Är inte livet bra fint ibland?

Jag har lite svårt att förstå mig på alla dessa bloggar om mode. Det finns på tok för många för att man ska kunna hitta de inspirerande och speciella bland alla fashions, indies och brats. Allt är ändå kopierat från skyltdockorna på stan, coolt men inte särskillt kreativt.
Så ge mig ett bra tips på en modeblogg med krativitet och nytänkande för det skulle vara trevligt med lite inspiration.

Igår på mc donalds i brommaplan befinner sig två tjejer i tonåren. Den ena är blond och den andra har mörkbrunt hår. Gemenasamt för båda är deras grovt volymiösa hår, sprayat så hårt att en orkan inte kunnat förändra frisyren. (Att de även har ett tjockt fundationlager och skriker i mobilen så det hörs över hela bromma gör dem inte sexigare direkt.)
På mc donalds befinner sig även Peter tillsammans med två vänner. Peter tittar en stund på tjejerna varvid han går fram till en av dem och frågar snällt om han skulle kunna få känna på hennes hår. Det får han.
Hur det kändes? "Det var strävt."

Just nu skulle jag kunna döda för en bit choklad. Mörk, underbar choklad.
Just nu skulle jag nog äta en elev om denne var gjord av choklad. Jag skulle bara kasta mig ner på marken och krypa, snabb som en katt, fram till personen ifråga och börja kalas på dennes ben.

Där har ni svaret på varför mina jeans är trasiga vid knät, jag har helt enkelt hallucinationer om att folk är choklad. Vart logiken i att jag måste krypa på alla fyra för det är får ni lista ut själva.
Puss nu ska jag köpa choklad på nacka livs om jag inte tar mig en elev på vägen ut.

Just nu är allt som ett kaos. Min tankar går i kaos och lika så mitt aldrig städade rum. Det ända jag kan ha i mina öron är snabb musik med kaotisk rytm.
Jag har en hatkärlek till detta mitt kaos för jag älskar när allt går snabbt och man aldrig hinner få tråkigt. Dock är min hjärna inte i samspel med mina kaotiska känslor vilket resulterar i senilitet. Min hjärna är kvar på måndgaen trots att det är torsdag och jag glömmer allt från skolarbete till min egen mors födelsedag.

Tur är att förvirring är förlåtligt. Det är tur att kaos är något att medlidsamt beundra istället för att förakta, annars vet jag inte hur det hade gått för mig.

Det finns inget roligare än att tracka yngre personer, särskillt eftersom jag tillhör de älsta av min årskull. Det är speciellt kul att reta 91or och 92or som hänger med äldre och ge dem mindervärdes komplex.
Igår började jag med att vara lite småfittig mot danslisa när vi väntade på att få komma in på preimären av En Uppstoppad Hund som teatertvåorna i vrg hade satt upp. Den var för övrigt sjukt bra och jag rekomenderar alla att se den medans ni har chansen. Anyway, Lisa går i ettan men är 92a vilket jag fann otroligt kul med tanke på att min lillasyster är i samma ålder.
Efter preimären drog jag, Felicia, Jonatan, Anna och Bella hem till Peter på efterfest med fålle. Peter och jag hade otroligt roligt åt att Bella är 91a och att hon troligen skulle bli skitpackad på två trefemmor.
Det var mysigt att sitta och kröka lite hemma hos Peter med massa teatrare i extas men efter tre folköl börjar jag känna den välbekanta känslan av en lätt berusning. Så vem är ung, dum och lättpåverkad? In my face.

Just nu är förvirringen total för jag vet varken vad jag eller andra personer håller på med. Så om alla jag känner berättar det för mig så kan jag planera upp mitt liv efter era önskemål. På så sätt ger jag er vad ni vill ha, det blir inga missförstånd och framförallt minimeras risken att jag blir sårad.

Jag vet att livet går ut på att man inte vet. Men på våren är allt tillräckligt jobbigt för mig, ensam, för att jag ska klara av yttre störningar.

När jag kom hem igår vid tretiden gick jag och la mig, mest för att jag började bli sjuk och sömn är bästa medecinen. Men tror ni inte att jag deckade totalt?
Sedan tvningar min "kära" mor upp mig ett par timmar senare för att jag måste äta. Jag hatar att hon gör så. I vilket afll som helst går jag och lägger mig igen efter middan och lyckas sova fram tills nu. Det blir sammanlagt runt 19 timmar. HUH? Går det att sova så mycket?

Min lillasyster Lotta började prao på mitt jobb idag och hon är så osäker, på ett gulligt sätt. Hon blir nervös av att bara skala ägg och tittar lite frågande, då berättar jag exakt hur man gör; "du tar ett ägg, drar av skalet och lägger det i kastrulklen." Jag vill bara krama henne och ge henne lite mod.
Jag kommer ihåg första gången jag praoade - också det på ett cafe. Jag var minst lika osäker som henne och de som jobbade där måste ha känt exakt samma sak för mig som jag känner för henne. Men jag tror aldrig jag har utvecklats så mycket under så kort tid. Något som gjorde mig extra nervös var att mannen i mitt liv jobbade där. Han är nog det hetaste jag stött på i hela mitt liv och jag önskar fortfarande att jag får träffa honom igen.

Påtal om underbara män ligder Danne också otroligt högt upp på min lista. Han är en sådan person som kan få en förvirrad lite tjejs problem att låta enkla. Han kan ta bort den värsta fylleångesten genom att få mina misstag att låta som en självklarhet. Han kan få mig att må bra på en kvart. Det är få som har den egenskapen.

Jag vill börja med att säga att detta inlägg inte är nått extremfemenistiskt, män är svin etc. Det är bara en vanlig betraktelse.
I lördags, efter peters fest var stökiheten som hämtad ur en high school film. Michan drar igång och börjar städa för fullt, jag hjälper till på ett hörn genom att, bakis som jag är, vingla runt i huset och ta med mig en ölburk lite då och då. En pizza senare börjar vi hjälpa henne. Eller jag, en annan brud och ville börjar hjälpa till medan killgänget sitter och kollar på film. Varför är det alltid så att det bara är brudarna som fixar? (Wille är ett undantag för han är lite skönare än alla andra killar.) Är det för att ni män inte klara av att både städa och vara bakis på samma gång?
Imorse var det likadant. Michan och jag börjar laga mat medan killarna bara.. sitter och är bakis.

För övrigt har min helg vart kul men fuckad, mina fötter är döda efter alldeles för höga skor och jag är duktigt bakis.

Bloggandet igår gick tyvärr inte som planerat men det kanske inte gjorde något för felstavade fylleinlägg är inte så najs.
Nu är jag bakis men Peter är ännu mer bakis. Sen finns det faktiskt inte så mycket mer att skriva.

Nu är det såhär TT festen börjar ta slut tyvärr men det var najs som fan. Peter är bra coh ,min bösta vän och jag är packad och jävligt dum som vanligt. PUSS

Nu är stämningen nästan på topp, men snart så är den bättre. Jag som heter mia börjar bli berusad men så kan det vara, särskillt på peters 18års fest. Jag har fullbordat mitt uppdrag att supa axel full för han ä rfull och det är bra.
Om en kvart drar djs igång hardcore electro och då gäller det att dansa. Vi har även sett fyrverkerier. öppnat min schtekiga 1,5liters skumpa och snackat med varja om isbjörns dräkter.
Detta är det shit u know.

Jag ber om ursäkt för att detta inlägg inte är så svenskt korekt skrivet men jag lovar att det blir värre för detta är bara början. PUSS

Nu har förfesten dragit igång. Vi har hunnit med ölspelet och... inte så mycket mer. Alla chillar lite och dansettorna dansar loss. Nu kommer folk och jag uppdaterar snart.

Nu har vi fixat iordning allt och med allt menas nästan inget. Det ändå strulet hittills verkar som osköna människor ber värden  fixa sprit dagen innan festen. Men Peter är snäll (eller har ingen stake, välj själv) så han gör sitt bästa.
Det är underbart att bara sitta och chilla hos honom och äta paprikachips. Jag vill dock be om ursäkt till alla mina vänner i skolan för att jag inte är med och stöttar er under lektioner dryga stureplansmonster. Men Cathy, stoppa in kärringen mellan brösten och kväv henne.

Det har varit en otroligt bra dag hittills, ändå är klockan bara tio.

Gick upp och jobbade imorse vid halvfem och var pepp. Sprang runt på jobbet och gjorde mackor och fick tvinga mig själv till att inte dansa av glädje, klockan halv fem till sju.
Sedan begav jag mig med Danne mot mörby där vi blev insläppta av peters pappa. Sen kom Jonatan och vi gick ner och sjöng för peter, fick brand larmet att tjuta av de enorma tomteblossen och dränkte hans säng i den lite väl skakde skumpan.
Nu har jag bestämt mig för att jag är sjuk idag och borde spendera dagen hos Peter.

Förhoppningsvis ska jag blogga mig igenom hela kvällen, bara för att se hur inläggen blir miindre och mindre sammanhängande.

Jag är så otroligt pepp just nu. Kom precis hem från att ha kollat när alldeles repar och det var skitnajs. Nu sitter jag och taggar som fan för imorn för då jävlar. 1,5 liter skumpa, snygga kläder, sköna människor och framför allt - min lilla lilla peter blir stor. Tack och godnatt.

Får jag chans på dig?

Ja [  ]
Nej [  ]
Kankse [  ]
Annat alternativ [  ]

Min yngsta lillasyster går i femte klass på enlåg- och mellanstadieskola ute på ön där vi bor. Det är i det stora hela en rätt bra skola.
Men igår vid middagsbordet berättade hon för mig att de ska byta ut allt smöret till lunch och mellanmål till lätta för att barnen inte ska bli feta. Varför introducera oskyldiga, normalviktiga barn i mathysterin och smalideal? De kommer ändå få det gratis från medievärlden förr eller senare. Varför inte bara få de att röra sig mer, se till att de äter ordentlig lunch och ge dem en frukt på eftermiddagen så de inte köper godis efter skolan?

De tidigare genretionerna - uppvuxna på bregott, 3% mjölk och full fat ost och filmjölk, är de feta? Svaret är nej för man blir inte fet av att äta fett (i rimliga mängder osv osv). Jag tänker inte dra upp argumenten och näringsläran här för det är så självklart. Låt barnen välja vilket jävla smör de vill äta själva, låt de sköta sina matvanor själva (med lite hjälp av föräldrarna såklart, annars blir det säkert godis för hela slanten). Hjälp istället de som har problem, det handlar ändå oftast om fysisk ohälsa.

Den finaste delen av den här historien är dock min lillasyster. Alla säger att vi är sjukt lika - både till utseénde och sätt. Men på den här punkten skiljer vi oss avsevärt. När jag skulle acceptera min fetma, äta lätta och säkert börja fundera på vad mer som är fett, då agerar min syster. Hon ser det sjuka i situationen, trots sin ringa ålder, hon argumenterar och skriver brev till skolledningen för att få dem att inse. Jag beundrar min syster.

Påväg in till skolan sken solen vilket betyder att jag kan ha de röda solglasögonen. Jag var glad och mådde bra, trots att klockan var aldeles för lite. Det var innan jag kom på att jag skulle ha matte. Jag och min mattelärare går inte ihop över huvudtaget. (Tror iofs inte att hon går ihop med någon..) Vaje lektion diskuterar vi och varje lektion blir jag arg. Jag lär mig inte mycket men det gör inget för Jonatan förklarar allt för mig på en kvart ändå.
Tror ni att dte går att ansöka om hemundervisning i vissa ämnen? Jag kan säga att det är en fara för lärarens säkerhet att ha lektioner med mig, för en vacker dag kommer jag klappa till kärringen. Inte för att hon kommer känna det med allt hull hoon har, men ändå.

Gör så här: Lirka in tråden med en lätt sågande rörelse mellan tänderna. Rengör genom att varsamt i sidorörelse föra tråden upp och ner längs tandytan. För de bakre tänderna får du ett bättre och stadigare grepp om du böjer bygelns handtag på hälften.

Misslyckas min mediakarriär ska jag satsa på "gör så här" - författare. Man måste ha otroligt kul när man skriver sånna där.

Jag klagar lite för mycket i min blogg, jag vet. Men just vardagar är så vardagligt och jag har ingen annan inspirationskälla än mitt liv.
Jag önskar att det hände lite mer. Eller att jag kunde vara där när det händer. Exempelvis fick jag nyss reda på att Christian Kjellvander spelar på 44an i detta ögonblick. Där hade jag ju kunnat vara om jag bott i stan. Så nu ska jag vara jävligt bitter hela kvällen och tröstäta sallad.

För övrigt lyckades jag iallafall låta bli att klaga på (tjocka) personer som tar upp två säten på bussen och därav trycker upp sin medresenär mot rutan. Det är sådant som bara gamla bittra tanter klagar på ofentligt. Och så bitter är jag ju inte än.

Detta är en förlägning på förra inlägget där jag klagade på hur dålig min dag kändes. Det visade sig att det kunde bli en aning värre, fast på ett sätt känns det bättre att få klaga på konkreta saker än känslor.

På grund av mitt dåliga humör bestämde jag mig för att gå ut en sväng och fota nattbilder. När jag kommit en bit och hittat lite snygga ideér märker jag att jag glömt minneskortet hemma. Skitsamma tänker jag och går hem och hämtar det. Väl ute igen hinner jag knappt ställa in alla inställningar innan batteriet tar slut. Det är bara att gå hem.

Sedan kommer jag hem och får reda på att vi fastnat på bild i lördags. Jag ser dräggigast ut. Usch.
Det roligaste i hela bilden är dock fotografen eftersom det råkar vara en av peters kompisar, den enda vimmelfotografen jag träffat. Vad är oddsen för att jag, bland över 1500 människor blir fotad av en polares polare och i mitt dräggigaste tillstånd till på köpet.

När jag tänker efter så är mina problem inte så hemska egentligen. Jag är bara rätt bortskämd. Men i min blogg får jag vara bortskämd, så det så.

Detta är en sådan dag när alla har fel, när alla verkar tycka att jag gör fel. En dag när folk inte förstår att jag vill bli lämnad ifred.

Imorse när jag satt på tunnelbanan kom ett filmcrew in och började filma en snubbe som snackade. Denna någon var ingen mindre än Henrik Schyffert som körde en monolog om kontaktannonser. Den var jävligt skön. Henrik Schyffert är jävligt skön.
Men plötsligt drar tjejen till höger om mig fram sin mobil och börjar filma. Varför? Vad är meningen? Skulle hon filma och visa sina polare att hon minsann såg Henrik Schyffert på tunnelbanan? Få lite starquality själv, genom att ha sett en livs levande kändis? Eller var hennes intention att filma hans rygg i dålig kvalitet och sälja?
Människor är konstiga, men jag ser iallafall fram emot att få se det han gjorde på tv. Jag älskar ironisk humor.
Har jag tur fastnade jag på bild och blir känd som den snygga blondinen som satt på tunnellbanan bakom Henrik Schyffert himself, mina 20 sekunder av kändisskap.

Klockan halv sex igåkväll ringde Christofer och väckte mig, så jag begav mig hem till honom på förfest. Planen var att dra till Landets 2årsjubileum, så långt allt väl. Men det var inte bara vi som hade den planen. När tåget stannar i telefonplan väller det fullkomligt ut människor och kön för att komma in var absurd. Jag har nog aldrig sett så mycket männiksor.
När vi nästan är framme vi insläppet säger dom att det är fullt. Vi måste alltså åka någon annanstans. Men skam den som ger sig. Jag försöker lite smidigt smita in genom utgången till rökrutan, men det tyckte inte vakterna var en så skön ide.
När vi är påväg att ge upp ser vi att några fönster öppnas och folk hoppar in helt obemärkt. Så det var bara att följa strömmen, vi slapp ju även betala inträdes avgiften.
Det var en mycket bra fest, med massa dansgolv, djs och liveband. Sedan drog vi på efterfest hos Christofer, dit jag även fick med mig Peter och Varja.

Idag är jag mer bakis än någonsin.

Jag sitter och fyllekäkar kikärtor och önskar att jag var någon helt annanstans för att kontrollera någon.  Det är inte likt mig. Men jag blir iallafall smal av gi och  vänjer mig av med din drog,

Har iallafall haft en underbar kväll.

Detta inlägg tänker jag ägna åt en mycket kär vän. Det är inte ofta jag låter bloggen om mig handla om någon annan, inte ett helt inlägg iallafall.

Here we go. En vän till mig, nämner inga namn, skulle passa så bra som hund. Han skulle vara en liten, korkad golden retriver valp som alltid var glad. När jag kom hem skulle han vifta på svansen och titta på mig med sina snälla hundvalpsögon. När jag ska ge honom godis sätter han sig ner (på ett lite snett och konstigt sätt, som valpar gör) och kolllar med blöt blick på godiset, som om just den godisbiten skulle göra hans liv komplett.
Ibland skulle han bitas lite, särskillt tidigt på morgonen eller när jag är bakis men jag skulle aldrig bli arg på honom. Man kan inte bli arg på en oskyldig valp med de ögonen.
Han skulle helt enkelt vara det perfekta husdjuret. När det finns ett sätt att göra om människor till djur ligger han först på min önskelista.

Idag gick jag upp innan väckarklockan ringde. Det är så sjukt underbart att bestämma själv när man är pigg och slippa väckarklockans uppmanande signal. Jag vaknade två timmar innan jag skulle åka. Underbart tänkte jag och tog det lugnt som fan.
    Sedan skulle jag klä på mig, då upptäcker jag att alla mina strumpbyxor är spårlöst försvunna. Jag kollar igenom torkskåpet, tvättmaskinen, tvättkorgarna, mina sykons och min mammas garderober och slutligen river jag ut alla kläder i min egen garderob. Hittar jag dom? Nej.
    När jag sprungit runt så i över en halvtimme ringer jag min mamma men hon är på lunch så hon svarar inte. Då är jag desperat. Jag får inte använda jeans än och jag vägrar ha mjukisar. Så jag tar ut alla kläder ur torkskåpet,och vad tror ni att jag hittar längst in bakom en massa kläder? Jo, precis. Mina strumpbyxor. Glad och nöjd kollar jag på klockan som nu har sprungit iväg (eller är det jag som sprungit iväg?) och det är en kvart kvar tills min buss går.
Alltså får jag som alla andra mornar stressa med det sista. Typiskt.

Efter 11 timmar sömn är jag på g som fan. Mitt hälsomsamma liv har gått kanon de senaste två dagarna. Sovit ordentligt, ätet nästan bra och rört på mig ordentligt. Att jag har rökt bortser vi ifrån, men det ska jag sluta med. Det är rätt illa när man tar en cigg påväg ut för att jogga eller i pausen på skolgymnastiken.
Nu ska jag kompensera mitt hälsomsamma leverna genom att gå ut på krogen ikväll och fest i linköping på torsdag.
För att skapa ballans måste man leva ohälsosamt lika mycket som man lever nyttigt.

Idag såg jag en man på tunnelbanan som lyfte pp sig själv i takstången. När han hade klarat det betedde han sig som en apa, gjorde segertecken och var otroligt nöjd med sig själv. Knarkarna verkar ha så kul jämt.

Sedan såg jag en tant. Jag kunde inte avgöra om det som prydde hennes huvud var hår eller en otroligt sliten pälsmössa.

Efter det gick jag på promenad med mamma och chili. Ute träffade vi chilis pojkvän som är en stor, mörk kungspudel. Det ser väldigt komiskt ut eftersom chili är liten som en valp och kritvit. Men kärleken är blind. Eller förresten kan nog inte hundar känna mer än kåthet.. vilket tar bort all logik.

Just nu är jag övertrött och borde sova innan jag förstör min blogg med dumma inlägg.

Jag hålle rpå med mitt första hemsidejobb. Det går rakt åt helvete och jag hade totalt glömt bort hur komplicerat programering var.
Det första misstageet jag gjorde var att glömma bort vad som är höger och vänster. Så jag var tvungen att göra om alla filnamnen och divarna. Nu ska skolan stänga så jag måste dra. helvete. ge mig en kram.

City, kontaktannons:

Hej kille 35 söker en tjej fr 18
och uppåt som vill vara med o
dela på min förmögenhet du
ska vara snäll söt kramig


Jag tror att jag ska slå till, lär inte få något bättre erbjudande än detta.

Vilket downfall jag fick för ett par timmar sen. Men jag antar att man måste ut med det ibland. Sen att jag inte har fått röra på mig på länge förvärrade det nog. Men nu är jag nysprungen och glad. Har även lyckats plugga och städa rummet idag. Vad är oddsen för att världens största latmask gör det?

Nu sitter jag och äter filmjölk som påminner mig om min barndom som fan. Passar även på att spilla lite fil i mitt tangentbord, det är liksom tradition. Jag måste bara drälla lite varje gång jag äter eller dricker något vid datorn (vilket är varje dag i princip). Att det har hållt i snart två år är ett mirakel. Men kasnke att tangentbord blir glada av llite föda då och då? Det är min teori så nu ska jag kasta ner ytterligare lite fil mellan tangenterna, funtar även på att fixa en macka åt tangentbordet... Han måste vara hungrig. (Jag måste vara störd.)

Detta är en sån dag när allt känns hopplöst. En sådan dag när allt det ytliga som brukar fylla en med glädje känns helt patetiskt. Att festa känns så tillgjort så jag vill bara spendera resten av mitt liv i min säng. Den nyinköpta roskildebiljetten känns minst lika patetisk. Min Ipod känns som ett hån mot mitt ytliga hjärta.
Det jag försöker säga är att allt jag vanligtvis brukar uppskatta med mitt liv känns tragiskt i denna sekund. Sure, sakerna jag just räknade upp är patetiska. Men jag hoppas att det finns något mer jag kan leva för, något mer än morgondagens partyn, något jag såg igår och kommer se imorn. Något som finns där men som jag blockerar just idag. Eller så glömmer jag helt enkelt bort vad ordet ytlig innebär och fortsätte, med allt vad det innebär.

Bloggen har blivit som drog. När jag inte har tillgång till en dator känner jag ett kraftigt sug efter att få skriva ett blogginlägg. Jag bloggar om ingenting när jag inte har ideér bara för att jag behöver det. Det ända jag behöver är min blogg och mina luckys. Nästan iallafall..
Eller jo, jag skulle faktiskt vilja ha lite mera tid till förfogande. För jag hinner inte städa mitt rum och jag hinner inte göra mina läxor. Det är dåligt för jag är en dammallergiker som vill gå ut med bra betyg. Men å andra sidan är både plugg och städning otroligt tråkigt. Jag har hört rykten om att livet bara går att uppleva en ända gång, därför känns det ju smartast att proiritera de roliga grejerna. Eller är jag helt ute och cyklar? (hahahah väldigt roligt uttryck förresten.)

Tragiskt nog belönar min kropp mig för att jag inte är bakis. Har nog aldrig varit såhär pigg en söndag, tragiskt nog. Men dte är bra med tanke på att jag nu fick reda på att jag ska göra no-prov imorn. Egentligen vill jag bara skolka hela dagen men eftersom jag vet att jag kan gå ut tvåan med bra betyg känns det så sjukt dumt att sumpa det. Har ju ändå lite grejer att se fram emot i veckan så. Först ska jag troligen på krogen med Christofer på onsdag, sen på torsdag bär det iväg till linköping med Cathy.
Kan man festa i linköping, eller är det som en död småstad?

Fredagen bjöd på många roliga och underliga händelser. Det började med att jag följde med Anna och hennes polare till 90's, där njöt vi av singellivet som fan. Särskillt Anna. 
Vi dansade och det sjukt kul, ända tills klockan började närma sig stängingsdags och folk började bli desperata. Jag dansade med en rätt ful kille som hela tiden försökte kyssa mig. Tillslut lyckas jag slingra mig ur hans grepp. Men tror ni att han förstog att jag inte var intresserad? Icke. När han en kvart senare fick syn på mig började han gå emot mig sådet var bara att rusa genom lokalen och tillslut lyckaders jag skaka av mig honom. Jag kan förstå hur zebror känner sig när de blir jagade av lejon.

När sedan stället stängde gick ju inga tunnelbanor längre så jag hoppade in i en taxi med några random människor som skulle till spybar. Men det kändes fel att vara där. Som tur är får jag då höra om en eventuell efterfest så jag sticker, men hinner knappt tio meter innan jag stöter på en snubbe som tydligen äger hitta.se etc etc. och säger att vi kan ha efterfest i hans hotellrum. Lite berusad som jag är tycker jag att detta är en kanon idé.
Väl på hans hotellrum börjar jag få känslan av att idén inte var så lysande eftersom killen bara snackade om sina företag och sina pengar. Då ringer killen från 90's som hade efterfest på g och jag bestämmer mig för att dra till honom istället. Gissa vad företagskillen börjar säga då? Hur rik han är och hur bra människa han är och vilket enormt misstag jag gör om jag går.
När jag vinglar genom clarion hotel stureplan, på de röda mattorna i mina pumps, min jacka som döljer att jag faktiskt har klänning och en stor väska känner jag mig som Pretty Woman. Är lyxhora något för mig?

Sedan träffar jag 90's killen och en av hans polare. Jag övertygar dom om att det är en fantastiskt bra idé att ha efterfest hos killen, han bor ju faktiskt i bromma. Sagt och gjort - vi tar en taxi till bromma och sitter i hans lägenhet och krökar till 8 på morgonen.

Är jag spontan och vild eller bara naiv och störd? Jag vet ärligt talat inte om jag ska garva eller ha ångets över gårdagen.

Hur lyckas man försova sig på kvällen? Eller försova sig är kasnke att ta i lite men ändå.. Sitter nu med en öl i min hand och är påväg att dra mig in till stan. Peppar för fullt med aqua och though alliance.

Imorn ska jag inte vara bakis för då ska jag, erika och felicia titta igenom filmer viskapade i sjuan och åttan. Det är filmer som borde brännas med tanke på Felicias kommande skådespelarkarriär och min mediakarriär för det är nog det sämsta som någnsin skapats. Men också det bästa eftersom det väcker så mycket minnen.

idag är det fredag. fredag fredag fredag. underbara, älskade fredag.
Jag tänkte bara säga det, ifall någon hade missat liksom.

Ikväll blir det krogen, ikväll ska även min mamma ut på krogen. Så jag hoppas att hon blir packad och att vi åker hem tillsammans för hon är så söt när hon är full. Sist satte hon sig på en äng och kissade bland annat.