r o l i g t

Dagen började alldeles för tidigt med  tanke på att det är första lovdagen. Redan vid nio var jag upp och sjöng för min syster som fyller år. Sedan har jag bara suttit och myst i Dannes underbara stickade tröja, varit otroligt bakis och dryg mot alla. Har också fikat en massa, stickat en halsduk och diskuterat stavningen på believe med Lotta.
Jag har under hela mitt liv trott att det stavas "belive", men icke.

Man kan alltsåhinna med mycket under en hel dag hemma, något jag eventuellt ska testa på någon mer gång.

Idag hade jag min sista lektion i matte b. Det gick ut på att vi fick reda på resultaten från natinella proven och sedan fick vi fika. Min lärare var besviken på mig för att jag bara fick ett G, G som i (bara) godkänt. Paradoxalt nog var hon farcinerad över att jag lyckats uppnå detta G med tanke på att jag har högst frånvaro i hela gruppen.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det egentligen. Kaffet och kanelbullen var iallafall gott. På en onsdag!

På tal om onsdag är det ju lill lördag, så jag hopppas att vi ses därute i Stocholms Vilda Nattliv.

Hittade en länk till där man kunde se omdömen i alla ämnen. Alla var som jag förväntade mig och beskrev min prestation på ett mycket politiskt korrekt sätt. Förutom detta som bara skrämmer mig.

"Är intresserad och jobbar på. Jobbar estetiskt med helheten på ett bra sätt. Känns ibland som du är lite rastlös, vill iväg, annat som drar?"

Nu har jag en ny design på min blogg, är inte säker på att den går att se eftersom blogg.se krånglar rätt mycket och är segt med uppladdning av uppdateringar.
Det är väl kanske inte det snyggaste jag åstadkommit i mitt liv men jag kände att jag behövde bryta mönstret med svart, vitt, rött och snirklar av olika slag som jag alltid kör med. Det kanske blir jobbigt att läsa med allt det gröna och isånnafall får ni säga till.

För övrigt ska jag nog börja sälja mig. Jag gör din blogg för en öl!

Som sagt så åkte jag hemefter jobbet idag och självklart så deckade jag totalt och sov fem timmar. Det knasiga med att sova på dagen är alla sjuka och verkliga drömmar, iallafall jag får sånt. Nu idag drömde jag om över en vecka av mitt liv, det var helt stört.
Först var jag och min familj på någon charterö och gjorde massa grejer som jag inte orkar gå in på, men vi upplevde verkligen en vecka utomlands. Sedan kom jag tillbaka till skolan och skulle ha nått konstigt historia förhör. Men eftersom jag varken går på historialektionerna eller pluggar hemma kunde jag inget. Därför sprang jag runt i hela MG för att försöka gömma mig för historialäraren. Det värsta avr att allt var så verkligt och att de jag känner var med och även random elever från skolan.

Tänkte ju börja träna i veckanmen nu verkar det som att jag måste skjuta upp det tills jag får lön. Jag anser att mina föräldrar borde stå för mina träningskostnader, men eftersom de anser att jag är myndig ska jag betala sådant själv.

Men det är ju fel. Jag menar, när jag är arton gör jag av med alla mina pengar på krogen samtidig som jag lir fet av all öl och verlige borde börja träna. Det blir väl till att jogga istället fast det är helt okey nu när våren börjar komma.

För övrigt är jag otroligt pepp på det stundand påsklovet. Att jag har nästan varje dag fram till lördag planerad gör ju inte att tiden kommer gå långsammare. Men imorn ska jag faktiskt unna mig själv en hemmadag, för jag är helt enkelt så enormt skoltrött nu.

Många av mina läsare har följt mig under större delen av mitt liv här på bloggen, jag älskar er. Just för att visa min kärlek tänkte jag, dagen till ära, avslöja en av mina mörkaste och vidrigaste hemligheter. Jag ber er att inte ta avstånd från mig efter det här.

Till saken nu. Jag hatar att städa. Inte sådan stor överraskning kanske. Men jag har på senare år blivit extrem. Jag väntar med att ta fram damsugaren tills dammet verkligen syns och jag damsuger enbart på ställen där man ser dammet.
Men den senaste tiden har det börjat krypa omkring myror på mitt golv. Så jag damsög av golvet och så men det hjälpte inte. Jag visste helt enkelt vad jag var tvungen till, dra ut min dubbelsäng och damsuga under den.
Det var bara att dra på sig skyddskläder och börja. Under sängen hittade jag drivor med damm, lite kläder och skräp. Konstigt nog hittade jag även en blå sko och en cigarett.
Så nu är mitt rum fritt från myror, jag kan börja använda mina blå tygskor igen och jag har en extra cigarett. Man borde städa lite oftare.

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.

Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.

Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...

Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.

I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.

Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

 

av Tage Danielsson, monolog av densamme i lunchrevyn "Under Dubbelgöken". Det var Hans Alfredson och Tage Danielsson kortaste revy, som pågick en timme vid lunch på Berns 1979-80, och ska ses mot bakgrund av debatterna och folkomröstningen om kärnkraft som hölls i mars 1980. Revyn hade premiär den 17 oktober 1979.

 

Idag har jag träffat otroligt mycket människor och det gjorde mig att må otroligt bra. Jag är nästan helt frisk nu och det känns underbart. Tänk vad lite frisk luft och trevligt sällskap kan åstakomma.
Dock är jag ju inte på långa vägar frisk nog för skolgång imorn. Jag måste ju se till att vara fit for fight när helgen kommer. Sen är jag ju faktiskt lite snorig fortfarande.. och när jag tänker på skolan får jag faktiskt lite, lite feber tror jag.

Jag har gjort upp en plan nu. En överlevnadsplan. Det känns bra med en plan, med något att följa, något att fokusera på. Egentligen gillar jag inte planer, jag vill att allt kommer till mig och jag vill inte tänka utan bara agera. Men det funkar inte längre.

För det första ska jag börja skissa med blyerts igen, det får mig att må bra. Det känns bättre att måla det som gör ont än att skriva och sätta ord på det.
Sedan ska jag börja på något som har med terapi och inre lugn att göra. Mina pappa går på det och om det tillochmed hjälper honom borde det hjälpa mig.
Sist ska jag sluta fokusera på hur dåligt det är med rökning, det kan jag ta itu med sen för cigaretterna lugnar mig. Istället ska jag fokusera på det som får mig att må sämre - alkoholen. Jag ska inte sluta festa men jag ska dricka mindre när ja festar.

---

Efter att ha sett filmen Ensemble, c'est tout (tillsammans är man mindre ensam) fick jag inspiration till att skissa för första gången på evigheter. Jag satt ute i solen i två timmar, rökte, skissade och drack te. Det fick mig att må bättre än jag gjort på länge.
Måla är bra för det är inget krav, ingen kommer ju ändå få se vad jag gjort. Det är privat, som terapi, som medecin för rastlösheten. Tack för mig.

Jag satt precis och kollade upp kalenderna för vårterminen när tanken slår mig att det bara är en månad skolgång kvar av tvåan. Detta eftersom vi praktiserar sista två månaderna. Det känns liksom lite tomt att tänka på att man inte kommer träffa vissa personer och lärare på ett halvår, för dessa personer blir ju ändå en stor del av ens vardag.
Jag kommer säkert bli sentimental då, dagen innan APUn börjar. Jag kommer med tårfyllda ögon kolla på alla personer i min skola, alla jag känner denna hatkärlek inför.
Jag kommer vilja gå fram till emoettorna och säga till dom att dom är mycket fina emos och att de ska ta det lugnt medan vi är borta.
Jag kommer vilja krama om filmnördarna i tvåan och säga åt dem att förtsätta vara sig själva. (Även om det inte lär behövas så mycket.)
Jag kommer vilja säga till matpersonalen att sluta vara så bittra, att de borde göra nått de verkligen gillar för livet är mer än det där.
Sist men inte minst ska jag gå fram till filmsebastian och bara säga till honom att växa upp, att han faktiskt kan få vänner i sin egen ålder för han är rätt rolig ibland.

Jag undrar
varför bussen luftkonditionering endast funkar på vintern
och hur hemglass kan gå runt när det inte är sommar.

Jag undrar
varför SL-minuter tar en evighet
medans en timme tillsammans med rätt person försvinner på ett ögonblick.

Jag undrar
varför förbjudet sex är bättre än allt annat sex
och varför en ointresserad person alltid får oändligt med ragg.

Morai: "Jag kan inte kolla på dig frö du är så het så det bränner på mina hornhinnor."

Jag har lite svårt att förstå mig på alla dessa bloggar om mode. Det finns på tok för många för att man ska kunna hitta de inspirerande och speciella bland alla fashions, indies och brats. Allt är ändå kopierat från skyltdockorna på stan, coolt men inte särskillt kreativt.
Så ge mig ett bra tips på en modeblogg med krativitet och nytänkande för det skulle vara trevligt med lite inspiration.

Just nu är allt som ett kaos. Min tankar går i kaos och lika så mitt aldrig städade rum. Det ända jag kan ha i mina öron är snabb musik med kaotisk rytm.
Jag har en hatkärlek till detta mitt kaos för jag älskar när allt går snabbt och man aldrig hinner få tråkigt. Dock är min hjärna inte i samspel med mina kaotiska känslor vilket resulterar i senilitet. Min hjärna är kvar på måndgaen trots att det är torsdag och jag glömmer allt från skolarbete till min egen mors födelsedag.

Tur är att förvirring är förlåtligt. Det är tur att kaos är något att medlidsamt beundra istället för att förakta, annars vet jag inte hur det hade gått för mig.

När jag kom hem igår vid tretiden gick jag och la mig, mest för att jag började bli sjuk och sömn är bästa medecinen. Men tror ni inte att jag deckade totalt?
Sedan tvningar min "kära" mor upp mig ett par timmar senare för att jag måste äta. Jag hatar att hon gör så. I vilket afll som helst går jag och lägger mig igen efter middan och lyckas sova fram tills nu. Det blir sammanlagt runt 19 timmar. HUH? Går det att sova så mycket?

Min lillasyster Lotta började prao på mitt jobb idag och hon är så osäker, på ett gulligt sätt. Hon blir nervös av att bara skala ägg och tittar lite frågande, då berättar jag exakt hur man gör; "du tar ett ägg, drar av skalet och lägger det i kastrulklen." Jag vill bara krama henne och ge henne lite mod.
Jag kommer ihåg första gången jag praoade - också det på ett cafe. Jag var minst lika osäker som henne och de som jobbade där måste ha känt exakt samma sak för mig som jag känner för henne. Men jag tror aldrig jag har utvecklats så mycket under så kort tid. Något som gjorde mig extra nervös var att mannen i mitt liv jobbade där. Han är nog det hetaste jag stött på i hela mitt liv och jag önskar fortfarande att jag får träffa honom igen.

Påtal om underbara män ligder Danne också otroligt högt upp på min lista. Han är en sådan person som kan få en förvirrad lite tjejs problem att låta enkla. Han kan ta bort den värsta fylleångesten genom att få mina misstag att låta som en självklarhet. Han kan få mig att må bra på en kvart. Det är få som har den egenskapen.

Får jag chans på dig?

Ja [  ]
Nej [  ]
Kankse [  ]
Annat alternativ [  ]

Min yngsta lillasyster går i femte klass på enlåg- och mellanstadieskola ute på ön där vi bor. Det är i det stora hela en rätt bra skola.
Men igår vid middagsbordet berättade hon för mig att de ska byta ut allt smöret till lunch och mellanmål till lätta för att barnen inte ska bli feta. Varför introducera oskyldiga, normalviktiga barn i mathysterin och smalideal? De kommer ändå få det gratis från medievärlden förr eller senare. Varför inte bara få de att röra sig mer, se till att de äter ordentlig lunch och ge dem en frukt på eftermiddagen så de inte köper godis efter skolan?

De tidigare genretionerna - uppvuxna på bregott, 3% mjölk och full fat ost och filmjölk, är de feta? Svaret är nej för man blir inte fet av att äta fett (i rimliga mängder osv osv). Jag tänker inte dra upp argumenten och näringsläran här för det är så självklart. Låt barnen välja vilket jävla smör de vill äta själva, låt de sköta sina matvanor själva (med lite hjälp av föräldrarna såklart, annars blir det säkert godis för hela slanten). Hjälp istället de som har problem, det handlar ändå oftast om fysisk ohälsa.

Den finaste delen av den här historien är dock min lillasyster. Alla säger att vi är sjukt lika - både till utseénde och sätt. Men på den här punkten skiljer vi oss avsevärt. När jag skulle acceptera min fetma, äta lätta och säkert börja fundera på vad mer som är fett, då agerar min syster. Hon ser det sjuka i situationen, trots sin ringa ålder, hon argumenterar och skriver brev till skolledningen för att få dem att inse. Jag beundrar min syster.