r o l i g t

Just nu skulle jag bara vilja döda den äckliga person som skapade Internet Explorer, för FittExplorer tolkar webprogrameringskoderna lite som det vill. En pixel är inte en pixel i Internet Explorers värld.
Jag måste erkänna att jag gillar folk som går sin egen väg och gör allt för att inte följa strömmen och gör det som anses rätt, men i detta fall har dte gått klart över styr.

Nu tycker jag att vi skapar revoulution. Vi ska inte bara bojkotta Internet Explorer, vi ska ta dett amycket längre. Vi ska korsfästa alla som varit med och skapat det, vi ska kastrera Bill Gates långsamt med en rostig sked. Vi ska ändra världen.
Överdriver jag nu?

Nyss upptäckte jag att min kontokort var borta. Jag krökade bort det i fredags och ändå har ingen tömt mitt konot än.  Eller egentligen kanske det inte är så konstigt med tanke på att ett kontokort utan leg och kod är rätt oanvändbart, men ändå. Jag har iallafall lärt mig att man inte ska lägga grejer i bakfickan på jeansen.
Detta kontokort gör min lista på bortkrökade grejer lite längre, trots att den än så länge är ganska kort.

-När vi åkte ålandsbåt krökade jag bort skärpet till min jacka, vilket är en rätt konstig sak att tappa.
- På nyår krökade jag bort ett paket cigg, det var ioförsig otroligt att jag inte tappade bort mer med tanke på min promillehalt.
- På Roskilde krökade jag bort mig själv den första kvällen, i leran på den ENORMA kampingen.
- I nian krökade jag bort min mobil, även denna gång för att jag hade den i bakfickan.

Se där, inte så mycket och det är jag stolt över. Men om jag hade räknat alla gånger jag krökat bort förståndet och förnuftet skulle den nog bli betydligt längre. Peace out and drink responsible.

Varför får man alltid friend requests på facebook av folk man typ gick i samma skola som i mellanstadiet? Människor man troligen aldrig sagt ett ord till.

Den som har flest vänner på facbook när man dör vinner!

Jag tror att de flesta av mina 14 läsare vet vad mitt jobb går ut på - gå upp alldeles för tidigt och göra mackor och sallader på ett café. Där består kundkretsen till stor del av byggjobbare och sådanna människor, och de unga av dessa brukar ha en ovana att spana in mig. Det som stör mig är att det är jag när jag är som allra fulast, det är jag i för stora, rutiga resturangbyxor och en bandana på huvet som tar bort allt mitt hår från ansiktet. Men endå envisas de, dom jävlarna.
Men det kan jag stå ut med.

Men idag hände det som inte fick hända.
Min chef är iväg och handlar lite grejer och jag är själv på cafét när två byggjobbare i trettioårsåldern kommer in. Jag är medveten om att en av dem kollar lite... konstigt på  mig, men jag ignorerar det. Plötsligt går han som inte kollat konstigt ut för att ringa ett samtal och jag är ensam med peddomannen. Han börjar fråga hur jag mår och eftersom kunden alltid har rätt måste jag småprata lite med honom. Det går bra ända tills han spontant häver ur sig att jag är otroligt snygg. Men som tur var för mig tyckte han att jag var för ung.

Egentligen borde jag väl se den enorma komplimangen i det men jag kan bara inte, istället blir jag bitter över att raggen kommer när jag befinner mig i mitt fulaste tillstånd och inte på fester när jag ansträngt mig.

Sensmoralen av detta är alltså att jag helt enkelt ska dra på mig arbetskläderna när jag vill få ragg.

Som jag säkert sagt till alla redan utspelar sig min parktik till stor del i skolan. Dock får vi ingen mat under praktiken utan måste köpa egen mat alternativt ta med sig matlåda. Därför tänkte jag att lunch är ju inte så viktigt, jag klarar mig säkert utan mat. Men icke.
Framåt ett känner jag hur magen börjar bli agressiv så jag måste nedstå mig till att gå till skolcafetrian och köpa någon form av lunch.
Där måste stå jag i kön med alla ettor och treor som får mat. Där måste jag stå och lyssna till deras dilemman om vad det ska äta. "Ska jag ta dagens, sallad eller bara en massa godis idag?" Där måste jag stå hungrig och misserabel. Jag kollar i min tomma plånbok och köper tillslut någon äcklig ostmacka. Den smakar egentligen helt okey men bitterheten över de andra elevernas matpengar tar över mina smaklökar.

Sedan frågar jag mattanten om hon har något matkort att sälja till mig. Hon lovade att höra av sig om hon kom över något.

På mitt jobb står radion alltid på Mix Megapol och därav får jag höra alla dåliga hitlåtar och de ännu sämre radioreklamerna. Oftast där en extremt datagjord röst skriker ut företagets namn och slogan. Dock är det en speciell reklam som har väckt min uppmärksamhet, nämligen en reklam för ett företag som säljer begagnade bilar som enligt reklamen är fantastiskt bra. Men deras slogan är "Lika tryggt som nytt". Alltså inte trygt alls eller? För begagnade bilar är inte nya, de är gamla och använda. Är det ett misstag eller medvetet? Ville dom ha en slogan som inte ljuger om deras bristande kvalitet men ändå lät positiv?

Jag laddade för cirka en timme sedan ner det nysate avsnittet av Lost. Därav satte jag mig nyss ner för att kolla på fortsättningen av detta mysterium och jag kände mig lycklig. Ett nytt lost-avsnitt att se är lycka för mig. Så varför bloggar jag då istället för att sitta som ett lyckligt barn framför bolibompa?
Helt enkelt därför att avsnitt 9 inte existerar ute på internet än, därför att någon hade lagt ut en gammalt avsnitt för att jävlas. Får man göra så? Får man förstöra någon oskyldig människas kväll på detta sätt?

Nej, nu ska jag göra uppror, revoloution och revolt. Tack för mig.

Nu har det hänt, på en måndag av alla dagar, vårat älskade bilddagboken har fått ett nytt utseende. Reaktionerna är självklart fyllda av hat mot det nya och ovana.
Men med risk att drappas av ert förakt måste jag erkänna att jag gillar det. Funktionerna är faktiskt bättre och det ser ut som att bildkvaliteten blivit bättre

Nu hoppas jag att blogg.se gör samma sak innan jag blir galen. Idag kände jag för att göra om designen så jag pillar med stilmallen ett bra tag. Men plötsligt hakar allt upp sig och jag loggas ut helt utan förvarning och allt jag ändrat försvinner. Det är ett under att jag inte kastade ut datorn genom fönstret.

Igår var det mys hos Christofer eftersom han fyller 19 år idag. Det firades med en fantastisk glasstårta och otroligt mycket sprit.

Innan mötte jag upp erika och Felicia och vi gick in på ica för att köpa lite folköl och cigaretter. När jag lägger upp mina fyra trefemmor i kassan frågar dom självklart efter mitt leg. Sedan kollar tanten i kassan på Felicia och Erika och säger att även dom måste visa leg för att jag ska få köpa mitt fyrpack.
Jag kan inte göra annat än att kolla på människan och försöka se om det är ett dåligt skämt. Men det var det inte. Jag kan förstå detta om jag skulle lassat upp en tre, fyra sexpack men nu handlade det ju verkligen om fyra stycken. Som om vi skulle dela på fyra folköl och bli fulla.
Jag fick inte heller köpa cigaretter eftersom mina vänner var under arton. Det var bara sjukt.

sms från okänd:

Hej de e annbrith e re mia i j akan .min mobil e tappad


Undrar även hur hon kunde få tag i mitt nummer eftersom abonnemanget står i min pappas namn.

Sitter med en kaffepå grafen och borde egenligen vara ganska pepp, kaffe och grafisk design är liksom mina grejer. Men icke.
Våran uppgift är att rita serier. Jag har en fantastiskt kul idé, jag ser karaktärerna fraför mig. Men jag kan bara inte få ner det på papper. Jag kan helt enkelt inte rita över huvud taget och det är en rätt skrämmande tanke eftersom jag alltid trott att jag haft någolunda samarbete med pennan.
Nej nu ska jag väl försöka komma igång, sitta i tre timmar och rita bajs. PUSSHEJ.

På fredag är det nationellt prov i matte, i fem timmar i streck. Utan rast. Får de verkligen göra så? Borde det inte räknas som tortyr som för övrigt är förbjudet i Svergie?

Efter två och en halv timmes nationellt prov var nästan alla mediagymnasiets tvåor sjukt hungriga, eller iallafall var jag det.
Det är rätt tyvärr rätt lång kö i cafeterian men tillslut är jag nästan framme och tänker på hur otroligt gott det ska bli med mat. Men fick jag någon mat? Icke. Plötsligt går brandlarmet och eftersom mg-elever inte är så smarta så reagerar ingen. Tillslut lyckas lärarna tvinga ut oss. Så där står jag, hungrig och frustrerad. Det ända jag fick med mig från matsalen var en sned gaffel.
Som tur var så brann det inte och vi fick komma in efter en stund. Men jag lovar att om klockan hade hunnit passera två innan vi blivit insläppta hade ett upplopp skapats. 

att efter 24 timmar utan mat komma hem och bli serverad nachos och få en 200g chokladkaka. Däremot säger min syster att jag kommer bli tjock men det tror jag inte på.  

..vad bra man skulle må om man slapp gå till skolan. Som ett sommarlov fast hela året.

I min familj är vi, så att säga, väldigt öppna med varandra när det gäller sexuella frågor. Eller snarare, jag och Lotta(15år) diskuterar ingående medans mamma inte riktigt vet vad hon ska säga. Kajsa(11år) sitter berdvid och frågar "vadå? vadå? VADÅ?!" om allt och pappa springer och gömmer sig.

Till saken. Idag när vi satt framför TV:n som en klassisk svenssonfamilj kommer ämnet menssex på tal av någon okänd anledning och vi börjar diskutera om det är äckligt eller inte. Jag säger att jag tror inte att jag haft sex när jag haft mens, iallafall inte när det vart mycket. Då kollar Lotta på mig med stora ögon och säger "Men duschen då?".
Vad ska jag svara? Nej, för att alla mina pojkvänner varit över 180 cm långa. 
Det blir tyst medans alla funderar på vad jag sagt, tills plötsligt min mamma kommer på vad det handlar om och börjar rent ut sagt asgarva.
" HAHAH du skulle ju aldrig nå upp. HAHAH. Men kan dom inte stå på knä då?"

Tack mamma, det värmde.
Men nej, så kort är jag inte. Och ja, min familj är inte riktigt som man ska.

Efter en trip till ekerö centrum och sushilunch i solen parktiskt taget dog jag. Åkte hem och sov i fyra timmar och nu mår jag sämre igen.
Möjligtvis är det min höga ålder som gör sig påmind med ledvärk och extrem trötthet. Någon som känner samma sak och vill åka till samam ålderdomshem som jag?

Eller får man skämt om sånt?

Idag har helt enkelt varit en värdelös dag och det hatar jag. Det känns viktigt att göra något som känns betydelsefullt varje dag, göra något, bara en småsak som får en att må bra. Men idag har nästan bara sovit. Om denna trötthet beror på min svaga feber, min deppighet eller helt enkelt att jag är så uttråkad och rastlös, det vet jag inte. Men jag vet att jag inte vill må såhär. Men ja ja, allt känns väl bättre när febern och förkyldningen försvinner så att jag kan gå till skolan och träffa folk. För ja, skolan känns fakt iskt mer värt en att vara hemma och sunka.