r o l i g t

Jag skulle inte tacka nej till lite sommar, festival och dräggande just nu.
Dock är jag glad för att mitt utseende har blivit lite bättre sen förra året. Haha.

Jag minns tillbaka till förra årets Peace and Love. Jag minns hur jag levde på öl och snabbkaffe.
Jag minns också när vi gick runt med Gratis kramar-skylten och en random kille tyckte jag verkade liten och bra, så han lyfte helt sonika upp mig och lade mig över axeln. Sedan bar han iväg mig en lång bit, tills jag lyckades frigöra mig.
Nej, en bra festival skulle sitta fint just nu.

Idag på tunnelbanan hände en lite läskig grej. Bäst när jag sitter där, med Damien Rice i öronen och solbrillorna på börjar killen mittemot mig söka efter min uppmärksamhet. Lite förvirrat plockar jag ut hörlurarna och frågar vad han vill. Han tittar på mig ett par sekunder och sen utbrister han "Du får polisanmäla mig för det här" varefter han böjer sig fram för att kyssa mig. Jag  blir chokad och skriker nej upprepade gånger och han säger förlåt och försvinner av stationen efter.
Chockad sitter jag kvar och tänker på vad som just inträffade. Kära nån vad folk är konstiga.

Det är alltid ett jävla liv om bröst. Är det någon man ska beskriva som har stora bröst är det "bruden med dom enorma tuttarna", typ. Sen går det inte att undvika massa komentarer så fort man har lite urringat, särskillt från min kära men ack så överkåta vän Danne.

Men tänk människor, tänk vad fantastiska börsten är. Tuttarna är faktiskt den kropsdel som blir finar ju mer man äter och ju mindre man tränar och det är ju helt fantastiskt.  Tänk om det skulle vara så med rumpan och magen också.

Annars kan man, om man har riktigt stora bröst, kväva folk i dom. Att ha ett inbyggt vapen är ju inte så dumt.

Igår spenderade jag en del av min kväll på Liiidingö. Det är verkligen en plats som skiljer sig från övriga Sverige. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men varje gång jag åker över bron från Ropsten får jag den där känslan man får när man ska åka utomlands. Ni vet känslan av att vara påväg bort? Samma sak är det när man lämnar Lidingö - Vad skönt att vara hemma på välkänd mark igen.
Det skulle ju kunna bero på att det bara finns en ändå väg dit. Eller kanske beror det på att de pratar på ett alldeles speciellt sätt där pch har en helt annan etik. Men vad vet jag, det är ju som sagt bara en känsla.

Men betänk detta med att Åland vill bryta sig fria från Finland och bli ett eget land. Betänk även att Lidingö har över 15 tusen fler invånare än Åland. Alltså vore det ju ganska logiskt om någon startade en diskussion om att göra Lidingö till ett eget land.

Tänkte bara säga att jag nu gjort klart min första riktiga hemsida. Kolla kolla kolla på den och ge mig kritik.

Hemsida

Just nu skulle jag bara vilja döda den äckliga person som skapade Internet Explorer, för FittExplorer tolkar webprogrameringskoderna lite som det vill. En pixel är inte en pixel i Internet Explorers värld.
Jag måste erkänna att jag gillar folk som går sin egen väg och gör allt för att inte följa strömmen och gör det som anses rätt, men i detta fall har dte gått klart över styr.

Nu tycker jag att vi skapar revoulution. Vi ska inte bara bojkotta Internet Explorer, vi ska ta dett amycket längre. Vi ska korsfästa alla som varit med och skapat det, vi ska kastrera Bill Gates långsamt med en rostig sked. Vi ska ändra världen.
Överdriver jag nu?

Jag tror jag har lite medvind igen och det känns bra. Livet rullar på otroligt fort och jag hinner inte träffa hälften av de personer jag skulle vilja träffa, än mindre hinner jag blogga. Men jag antar att det är ett tecken på att man gått och skaffat sig ett liv.
För övrigt är shorts roten till all ondska, tillsammans måste vi stå upp i kampen mot detta förfärliga plagg som hotar att invadera butikerna.

Nyss upptäckte jag att min kontokort var borta. Jag krökade bort det i fredags och ändå har ingen tömt mitt konot än.  Eller egentligen kanske det inte är så konstigt med tanke på att ett kontokort utan leg och kod är rätt oanvändbart, men ändå. Jag har iallafall lärt mig att man inte ska lägga grejer i bakfickan på jeansen.
Detta kontokort gör min lista på bortkrökade grejer lite längre, trots att den än så länge är ganska kort.

-När vi åkte ålandsbåt krökade jag bort skärpet till min jacka, vilket är en rätt konstig sak att tappa.
- På nyår krökade jag bort ett paket cigg, det var ioförsig otroligt att jag inte tappade bort mer med tanke på min promillehalt.
- På Roskilde krökade jag bort mig själv den första kvällen, i leran på den ENORMA kampingen.
- I nian krökade jag bort min mobil, även denna gång för att jag hade den i bakfickan.

Se där, inte så mycket och det är jag stolt över. Men om jag hade räknat alla gånger jag krökat bort förståndet och förnuftet skulle den nog bli betydligt längre. Peace out and drink responsible.

Hade perecis ett givande samtal med min far, den ändå som förstår hur jag känner. Han talade om för mig att en stor del av problemet ligger i en liten, kemisk obalans.
Ska troligen träffa en doktor som skriver ut anti-depressivt. Det låter läskigt, som tvångströja och långa vita korridorer med stängda dörrar men tydligen är det bara små piller som helt utan biverkningar rättar till den kemiska obalansen.
Jag tror inte på att man kan lösa problem så enkelt, men om det är sant ska jag börja tro på svensk sjukvård igen.

Varför får man alltid friend requests på facebook av folk man typ gick i samma skola som i mellanstadiet? Människor man troligen aldrig sagt ett ord till.

Den som har flest vänner på facbook när man dör vinner!

Helgen har varit fylld av kontrasterna mellan de otroligt osköna och de otroligt sköna personerna. Eller så har jag bara tagit sånt jag tyckt på för stort allvar. Men håll med om att det finns personer som man bara vill radera.
Men till det positiva nu. Det som varit bäst var att Cristofer följde med i fredags, att titta på twin peaks med Jonatan hela lördagen, att vara ute i vitan hela söndagen och sist men inte minns träffa Martin och Elli på väg hem mot landet.
Jag önskar att jag hade mer tid för personerna som gör livet värdefullt. Eller handlar det om att ta sig tid?

puss och godnatt, tack för mig. Jag lovar att skriva roliga och fyndig inlägg snart, när mitt liv blir roligare och fyndigare. Puss igen.

Det finns fortfarande inget land i sikte och det verkar som att jag snart dras ner under ytan. Jag önskar att jag hade en flytväst eller kanske en båt. Fast mest av allt önskar jag nog att jag aldrig tillåtit mig själv att trilla över bord.

Igår släppte roskilde sin slutgiltiga line-up och jag kan ju säga att vi blev minst sagt besvikna. Därför rear jag nu ut min roskildebiljett för att åka på mycket större äventyr, med mycket större band. Jag hoppas ni är med mig på denna resa, för er egen skulle. Det kommer bli stort.

Mitt humör kan liknas med aprilvädret just nu, därav den dåliga uppdateringen i min blogg. Men när jag och vädret staibilseras kommer jag tillbaka, bättre än ni aldrig sett mig.

...after all it's friday night tonight. Så planen är att äta mängder av nachos och sedan dricka billigt vin och rädda Peter från våldtäkter. Hur ser eran fredagskväll ut?

Jag tror att de flesta av mina 14 läsare vet vad mitt jobb går ut på - gå upp alldeles för tidigt och göra mackor och sallader på ett café. Där består kundkretsen till stor del av byggjobbare och sådanna människor, och de unga av dessa brukar ha en ovana att spana in mig. Det som stör mig är att det är jag när jag är som allra fulast, det är jag i för stora, rutiga resturangbyxor och en bandana på huvet som tar bort allt mitt hår från ansiktet. Men endå envisas de, dom jävlarna.
Men det kan jag stå ut med.

Men idag hände det som inte fick hända.
Min chef är iväg och handlar lite grejer och jag är själv på cafét när två byggjobbare i trettioårsåldern kommer in. Jag är medveten om att en av dem kollar lite... konstigt på  mig, men jag ignorerar det. Plötsligt går han som inte kollat konstigt ut för att ringa ett samtal och jag är ensam med peddomannen. Han börjar fråga hur jag mår och eftersom kunden alltid har rätt måste jag småprata lite med honom. Det går bra ända tills han spontant häver ur sig att jag är otroligt snygg. Men som tur var för mig tyckte han att jag var för ung.

Egentligen borde jag väl se den enorma komplimangen i det men jag kan bara inte, istället blir jag bitter över att raggen kommer när jag befinner mig i mitt fulaste tillstånd och inte på fester när jag ansträngt mig.

Sensmoralen av detta är alltså att jag helt enkelt ska dra på mig arbetskläderna när jag vill få ragg.

Som jag säkert sagt till alla redan utspelar sig min parktik till stor del i skolan. Dock får vi ingen mat under praktiken utan måste köpa egen mat alternativt ta med sig matlåda. Därför tänkte jag att lunch är ju inte så viktigt, jag klarar mig säkert utan mat. Men icke.
Framåt ett känner jag hur magen börjar bli agressiv så jag måste nedstå mig till att gå till skolcafetrian och köpa någon form av lunch.
Där måste stå jag i kön med alla ettor och treor som får mat. Där måste jag stå och lyssna till deras dilemman om vad det ska äta. "Ska jag ta dagens, sallad eller bara en massa godis idag?" Där måste jag stå hungrig och misserabel. Jag kollar i min tomma plånbok och köper tillslut någon äcklig ostmacka. Den smakar egentligen helt okey men bitterheten över de andra elevernas matpengar tar över mina smaklökar.

Sedan frågar jag mattanten om hon har något matkort att sälja till mig. Hon lovade att höra av sig om hon kom över något.

Jag och Jos sitter på 2an mot jarlaplan och bussen passerar just stureplan. Plötsligt frågar en liten pojke några säten framför "Finns det bara brats på stureplan?".

Jag har en dröm. Jag har en barnslig dröm om ett alldeles eget husdjur. Ni vet sådär som när man var liten och en hundvalp, ponny eller guldfisk alltid stod högst upp på önskelistan.
Men min dröm innefattar någonting större än bara de ordinära husdjuren. Jag vill ha en emo.

Jag ska göra om ett helt rum till terrarium, sådär som vissa människor gör till sina ormar och ödlor. Jag ska inreda terrariet med sådant som emos behöver, exempelvis en skabbig trappa och kajalpennar(?). Vid närmare eftertanke vet jag inte vad en emo behöver... Jag vet inte heller vad en emo äter, men det är troligen inte så mycket eftersom de måste vara så magra för att få kallas emo. Men det problemet går nog att lösa senare, det borde ju gå att kolla upp på wikipedia.

Min emo ska vara en pojkemo och hetta Lessen. Han ska ha svart-rosa hår och svarta, stora valpögon. Jag ska ta hand om honom, klappa honom varenda dag och troka hans tårar, jag ska få honom att bli lycklig! Men inte för lycklig eftersom han ska fortsätta vara emo. Sedan lever vi lyckliga i alla våra dagar. slut.


Detta inlägg är tillängnat Felicia eftersom det är på hennes begäran jag skriver det.

Jag försöker skriva ett bra och kreativt blogginlägg i skrivandets stund. Dock är det mycket svårt eftersom jag hela tiden blir distraherad av Felicia och Jonatan. Blir även distraherad av min mage som klagar på att jag ätit för många oliver. För utom detta försöker Jonatan slå bort mina fingrar från tangentbordet samtidigt som Felicia kittlar mig och slickar mig i nacken. Jag har så underbara vänner. NOT.

Har varit vaken i en knapp timme och har på den tiden hunnit designa en stor del av grunden till hemsidan som ingår i första delan av min praktik. Det känns rätt bra liksom... När jag är klar med designen har jag sbsolut inget att göra tills på tisdag när jag ska följa med henne och fota när hon jobbar.
Det är helt sjukt att känna känsla av att "jag har tid", vet faktiskt inte när jag kunde tänka den tanken senast.
Whoaa, jag känner mig levande.

På mitt jobb står radion alltid på Mix Megapol och därav får jag höra alla dåliga hitlåtar och de ännu sämre radioreklamerna. Oftast där en extremt datagjord röst skriker ut företagets namn och slogan. Dock är det en speciell reklam som har väckt min uppmärksamhet, nämligen en reklam för ett företag som säljer begagnade bilar som enligt reklamen är fantastiskt bra. Men deras slogan är "Lika tryggt som nytt". Alltså inte trygt alls eller? För begagnade bilar är inte nya, de är gamla och använda. Är det ett misstag eller medvetet? Ville dom ha en slogan som inte ljuger om deras bristande kvalitet men ändå lät positiv?

"När kvinnor föder barn så frigörs det bland annat ett hormon som säger till kroppen att "det här ska jag älska för all framtid", det är därför man får en sån kärlekskick av att få¨ungen på bröstet. Samma hormon, fast i mindre dos, frigörs när kvinnor har sex. Det är en förklaring till att tjejer har svårare för att ha såna relationer."


Om detta är sant så har vi förklaringen till varför killar kan ha en sexuell relation utan att få känslor, trots att det inte är någon större nyhet. Något som däremot  är både viktigt och intressant är att även  jag kommer älska mina kommande barn, trots att de är fula,  skrikiga och äckliga.

Som sagt så badade jag och Jos i vårt underbara bubbelbadkar. Vi använde en badbomb som jag fått av Dart och co. på min 18årsfest. Den färgade badvattnet alldeles rosa och hade erotiska oljor i sig. Vi drack även en massa öl, som sagt och nu sitter jag här framför min blogg och är lite småfull på en söndagskväll. Trots detta lyckades jag äta familjemiddag och baka kladdkaka med min mor utan att någon reagerade på mitt tillstånd. Det är bra att jag alltid är lite konstig och förvirrad liksom.
Nu väntar jag bara på att kladdkakan ska svalna och sen blir det riktig fest, på en söndag.

Efter en helg fylld av fester är det nu söndag, men festen är inte slut för det. Jag och jos ska nämligen bada bubbelbadkar och dricka massor med öl. so long fuckers.

När jag umgås med Jonatan händer nästan alltid någonting värt att minnas resten av livet, sådana saker man behöver ibland för att första att man verkligen vill leva. Igår var en sådan dag när jag hängde med Jonatan.
    Vi åkte till en underbar lägenhet som Hedvig fått låna av sin moster. Det var en stor etagelägenhet på åttonde vågningen med en stor balkong. Där ställde vi oss, tog en lycky strike och en öl och bara kollade ut över stockholms hustak.

Sedan åt vi en underbar middag, eftersom Hevig är fantastisk på att laga mat. Vi drack vitt vin och åt årets första jordgubbar som faktiskt smakade sommar.
Jag måste säga, att trots allt, är livet otroligt värt att levas.

Allt är ganska rörigt just nu och det känns som att alla anser att det finns mycket jag kan förändra med mig själv och min livsstil. Dock är det många vänner med många olika åsikter vilket är lite förvirrande. Jag skulle vilja åka iväg någonstans nu och få lite tid att tänka, oberoende av alla krav. Men jag har varken tid eller någonstans att ta vägen.

Jag laddade för cirka en timme sedan ner det nysate avsnittet av Lost. Därav satte jag mig nyss ner för att kolla på fortsättningen av detta mysterium och jag kände mig lycklig. Ett nytt lost-avsnitt att se är lycka för mig. Så varför bloggar jag då istället för att sitta som ett lyckligt barn framför bolibompa?
Helt enkelt därför att avsnitt 9 inte existerar ute på internet än, därför att någon hade lagt ut en gammalt avsnitt för att jävlas. Får man göra så? Får man förstöra någon oskyldig människas kväll på detta sätt?

Nej, nu ska jag göra uppror, revoloution och revolt. Tack för mig.