r o l i g t

haha

Så har jag då medverkat i min första intervju. En 2a från mg som var rätt så underlig ställde lite frågor till skolans hemsida. Läs den här.
Det är stört att läsa om sig själv i tredje person och ännu stördare att läsa det du SAGT, omskrivet och i tredje person.

Jag ska aldrig någonsin bli känd,

Dagen började med ofrivillig sovmorgon, som enligt en vän är det bästa som finns. Vet inte riktigt om jag håller med men att vara utvilad är fint.
Sen åkte vi till konstfack och tejpade med maskeringstejp i en hel lokal och diskuterade kring saker som är för stora för att förstå.
Tillslut såg vi Islands på debaser och drack öl. Kvällen avslutades med att Lotta överfaller basisten och känner på hans skägg.

Idag känner jag mig misslyckad då jag lyckats ladda filmen i kameran fel och fick tillbaka en blank film från labbet. Att jag kallar mig fotograf känns som ett skämt.

Jag kan aldrig säga nej. Men det gör ingenting för Ja är mer positivt och ingen vill ju tas för att vara bitter. Så jag antar att det får bli min förklaring sen. Sen när allt rasar ihop och jag står inför domaren.

"Jag sa bara ja för att inte verka som en neagtiv bitterfitta."

-

Trots det så vet jag sanningen. Trots det så vet du sanningen. Även om jag hade vetat betydelsen av ett nej vid just det tillfället hade jag ändå inte velat använda det.

Jag vet att jag borde göra någonting av min dag.Men jag sitter hellre här och äter kalla makaroner för resten av mitt liv.

Jag kanske gillar när allt är kaos och stressigt. Det kankse har blivit en del av mig och frågan är då om det är en bra eller dålig egenskap?
Ska iallafall starta ett nytt fotoprojekt imorn. Det ska handla om mig. Bara om mig.
Och kanske ska jag låta någon annan skriva min historia, så att det blir intressantare än vad det egentligen är.