r o l i g t

Jag kan störa mig på alla ungdomars besatthet av att vara coola. Det viktigaste är att stå på gästlistor, känna rätt personer och vara på rätt ställen. Jag blir verkligen irriterad på människor vars liv kretsar kring detta, de som glömmer bort vad som är viktigt i livet - på riktigt.
Eller är jag helt ärlig nu? Är jag inte bara enormt avundsjuk på de som har den "medfödda coolheten"?
För jag försöker ju så mycket jag kan att vara fashion, att få coola vänner och att vara på rätt klubbar. Men jag misslyckas alltid. För i grund och botten är jag född till tönt . Det är som en sjukdom eller en skada. Likt en dyslektiker har svårt att läsa har jag svårt att förstå vad som är coolt och därav kommer jag heller aldrig ha potential att vara med indeikulturens elit.
Jag skulle vilja be er, som är coola, att starta en kvällskurs och lära oss obotliga töntar omhur man blir som er.

Jag undrar varför fyllelogik är så ologiskt. Exempelvis brukar jag, när någon obehaglig kille förföljer mig, grabba tag i någon oskyldig kompis och låtsas att vi är tillsammans. Efter ett tag brukar då stalkern gå därifrån.
Men logiken i mitt betende kan jag bara förstå efter fem-sex öl.

herregud vad jag saknar dig. har aldrig saknat någon eller något så mycket i hela mitt liv, allt är som ett enormt svart hål inom mig
och jag hatar hatar hatar att du inte finns här längre.

och ja, nu gråter jag ibland.
korta stunder, som ett vårregn
mer orkar jag inte

Mamma: Ska jag kanske ringa till Dansken?* Eller han sover nog nu... Men jag kanske kan skicka ett sms? Eller blir det konstigt?
Jag: Vadå, smsa honom för att fråga om han är vaken, när du vet att han garanterat har gått och lagt sig?
Mamma: Ja.. typ. (Tar fram telefonen och skriver smset.)
Jag: Är inte det lite ego? Jag menar du vet ju att han sover och du vet ju samtidigt att han kommer vakna av smset och ringa upp dig.
Mamma: Tihi. (Tar fram mobilen och stoppar headsetet i öronen för att invänta samtalet.)
Jag: Ja, jag skulle iallafall aldrig låta nån man gå före min sömn.
Mamma: Tihi.

Jag går ut för att borsta tänderna och hör efter en stund min mammas ringsignal.

Mamma: Väckte jag dig?
Dansken: Ja, men det är lugnt jag pratar hellre med dig bla bla bla.**
Mamma: Naaaaaaaaaw.



*Mammas danska pojkvän
** Danskens troliga svar, eftersom jag inte kunde höra vad som sades i andra änden.


--
Med detta vill jag visa hur komplicerade tjejer kan vara. Jag menar, varför ringde hon inte bara upp honom från första början?

PUUH, nu är min prövning i historia A äntligen avklarad och jag belönar mig själv med lite bloggning och jazz innan nästa läxa ska göras klart.

Jag har iallafall lärt mig att ett ig är otroligt ovärt att dra på sig, särskillt om det är på grund av att man inte går ihop med en lärare. Nästa gång jag får en tanig överklassblondin som lärare ska jag fly med mina emovänner innan hon hinner upptäcka oss och förbanna oss med sitt hat.
En annan fråga kan ju vara varför man väljer att bli lärare om man varken gillar att undervisa eller att jobba med ungdomar. Men där kan jag återigen påvisa att kemikalierna i blonderingsmedel förstör hjärceller och på lång sikt gör användaren totalt hjärndöd.

För det första måste ni nu ha överseende med mig de kommande veckorna eftersom jag är nyblonderad och därav dummare än någonsin. Det är nämligen så att alla kemikaler, som det krävs för att bleka ett mörkt hår, sugs in till hjärnan och avrättar alla stackars hjärnceller.

Därav mitt smarta drag att stanna hemma från skolan idag, så att jag kan plugga. Sen att jag heller  sitter och bologgar är ju också rätt korkat.

Vi firade lill-lördagen med att dissa krogen och ha kafferep på club c. Det var mer värt en många klubbar någonsin har varit och jag slipper garanterat baksmällan.

-

Jag har börjat fundera så mycket på det här med vänskap, för det är underligt hur vissa som alltid skulle finnas där plötsligt är så långt bort. Folk som man litade på men egentligen borde haft relationen "festkompis" med. Eller begär jag för mycket av mina vänner?
Men varför känns det då som om vissa verkligen är där precis som de borde då? Jag anser att man ska kunna vara lite underlig och otaggad men ändå förtjäna att bli uppringd nästa dag. Jag anser att en vän ska vara där för dig till 50% när du mår bra och till 100% när du mår dåligt. Jag vet inte om jag levt efter det, men efter det här vet jag att jag kommer att göra det.

På bussen idag satt ett gäng ettor från våran skolan och praktiskt taget skrek åt varandra. "Samtalet" handlade till största delen om deras extrem akoholvanor, som mest bestod av principen dricka-spy-däcka. Tillslut fick jag nog och skrek det högsta jag kunde:
"GUD VAD JAG ÄLSKAR HEROIN!!"

Och för en halv sekund blev bussen knäpptyst.

Måndagar brukar vara mina officiella slappdagar eftersom jag är schemaledig. Men denna dag var annorlund. Jag hade ett möte bokat med en fotograf som jag önskade få praktik hos. Jag var så sjukt nervös när jag gick upp mot hans lägenhet, mitt hjärta slog i 220 och jag var nästan illamående.
Som tur är var han snäll och tyckte nog att det var lite gulligt att jag inte kunde formulera meningar på grund av mina höga puls, eller så förstod han bara hur det var när man var liten och osäker. Iallafall så fick jag praktisera hos honom.

Sen ringde jag på en annons på en ipod och killen som säljer den var sjukt trevlig så vi snackade lite. Sen började han skicka lite sms etc. Undrar om han är snygg? det skulle vara en ny grej att ragga via blocket iallafall.

Jag ville ha en dräggig helg och det fick jag.
Höjdpunkten var när vi åkte taxi från tunnelbanan, 50 meter upp till fillas lägenhet. Det är intressant hur omdömet sviktar efter ett par öl. När det handlar om en flummig taxiresa är det väl okey, men igår råkade jag till exempel ge mitt nummer till en diskare på ace som knappt kunde svenska. Blev väldigt rädd när han ringde eftersom jag glömt bort att detta inträffat.
Till på köpet sa han att han bor i Stenhamra så jag hoppas att vi inte hamnar på samma buss in mot stan någon gång.

Varför går unnelbanan alltid som saktast när man har brottom?
Varför hamnar man alltid i säng med fel person?
Varför är allt som är dåligt så gott? Som öl och choklad till exempel.
Varför är män så svåra att förstå sig på, trots att de är mer logiska än oss kvinnor?


Och varför finns det alltid så mycket man undrar över?